Sedan hösten 2006 har antalet styrelseledamöter med utomnordisk bakgrund i de 21 största statliga bolagen minskat, från två till en, visade SvD Näringslivs granskning i måndags.

Uppgifterna väckte starka reaktioner, men det har inte varit lätt att få tag på Maud Olofsson för att kommentera den bristande mångfalden.

Till sist får vi fem minuter med näringsministern utanför Plenisalen i Riksdagshuset.

Det har inte blivit bättre, utan sämre, mångfald i de statliga styrelserna sedan ni tillträdde. Varför ser det ut så här?

–Jag har sagt till att man ska förbättra det här, både när det gäller könsfördelningen och mångfalden. Om man tittar på hur vi lyckats när gäller könsfördelningen finns det stora förhoppningar att vi lyckas också med mångfalden. Men vi måste medvetet jobba med det. Möjligheterna att få med kvinnor begränsades förut därför att vi hade fel rekryteringsbas. Vi rekryterade från traditionella ställen. Det är samma förklaring när det gäller mångfald. Vi har ingen tillgång till nätverk för att rekrytera människor med utländsk bakgrund. Det måste vi ha.

Varför har ni inte börjat arbeta med de här frågorna förrän nu?

–När jag tillrädde skulle styrelser i alla de här bolagen tillsättas. Och det har varit svårare när det gäller mångfalden än vad jag trodde. Näringslivet är rätt mycket koncentrerat kring traditionella grupper. Men vi har nu infört krav på hållbarhetsredovisningar i bolagen där det ska ingå hur företagen ser på mångfald. Därigenom tror jag också att fler personer blir synliga som kan vara potentiella styrelsemedlemmar i andra bolag.

–Sen jobbar enheten för statligt ägande med att vidga våra nätverk både för könsfördelningen och mångfalden. 33 procent av styrelseordförandena är kvinnor idag.

Det verkar som ni har prioriterat jämställdhetsfrågan. Har etnisk mångfald hamnat i skymundan?

–Jämställdhetsfrågan är svår, men den är ändå enklare än mångfald. Rekrytering är ofta rätt mycket koncentrerat till Stockholm. Men vi har tagit hjälp av nätverk runtom i landet som tillhandahåller kvinnor som är beredda att sitta i styrelser. Sådana nätverk finns inte på motsvarande sätt när det gäller människor med annan etnisk bakgrund.

Kunde ni ha jobbat mer målmedvetet med att bredda även mångfaldsunderlaget från början?

–Ja, men ska man bredda det här måste det dels finnas nätverk, dels måste personerna finnas i ledningsgrupper eller ha erfa-­ren­­het av att driva eget företag.

Just bland egenföretagare måste det finnas ganska många personer med utomnordisk bakgrund?

–Ja, fast det är oftast ganska små bolag. Men det råder ingen tvekan om att staten behöver öka mångfalden. Ska vi konkurrera på marknader där kunderna har olika etnisk bakgrund måste vi också ha sådana människor i ledningsgrupper och styrelser.

Har ni något mål när det gäller den etniska mångfalden i de statliga bolagen fram till 2010?

–Nej, det som är svårt är hur man ska definiera mångfald. Därför är det svårt att sätta ett mål i det här sammanhanget. Men vi diskuterar det.

En fjärdedel av de statligt ägda bolagen har ingen mångfaldsplan enligt er ägarförvaltningsrapport från 2007. Vad gör ni åt det?

–I hållbarhetsredovisningen kommer de här aspekterna finnas. Hur företagen jobbar är upp till dem, men de ska redovisa hur de jobbar med mångfald.

Det har varit svårt att få tag på dig för att kommentera det här. Är det inte en prioriterad fråga?

–Jag har haft semester, så hemskt. Det får ni finna i er, så håll inte på och gnäll om det.