LO-ekonomerna Gösta Rehn och Rudolf Meidner utarbetade en plan för den ekonomiska politiken redan på 1940-talet som lever kvar i stora delar. Kollektivavtalen är ett exempel.

Den bärande tanken var att alla företag ska betala anställda anständiga löner och att lönenivåerna i högproduktiva företag är normgivande.

Hellre än att låta svaga företag stärka sin konkurrenskraft med låga löner ska de slås ut och dess arbetskraft sugas upp av högproduktiva företag. För att underlätta omvandlingen kräver modellen en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Rehn och Meidner stack aldrig under stol med att företagskonkurser var en naturlig följd av den solidariska lönepolitiken.

Problemet med modellen är att den ställer krav på politiskt mod när tiderna är svåra och att arbetskraften måste vara beredd att flytta dit jobben finns. Det har varit si och så på de punkterna genom åren.