Spanien har inte, som Grekland, misskött sina offentliga finanser eller fuskat med statistiken. Innan finanskrisen slog till hade Spanien ett överskott i sina offentliga finanser.

Spaniens problem är istället en tidigare mycket kraftig överhettning i ekonomin som slog över i lågkonjunktur.

Att överhettningen blev så kraftig hängde ihop med att EMU-medlemmen Spanien inte kunde föra en egen räntepolitik.

Spanien hade en alldeles för snabb kredittillväxt med stora ökningar av fastighetspriserna och en byggsektor som expanderade våldsamt.

Den reala växelkursen apprecierade, det vill säga kostnaderna steg kraftigt i förhållande till andra euroländer.

Det gick ett tag, men till slut brast fastighetsbubblan och byggboomen kom av sig. Nu står Spanien där med så höga kostnader i förhållande till andra länder att man har svårt att konkurrera.

– Med en egen valuta hade det naturliga sättet att hantera en sådan här kris varit att devalvera och därmed återställa kostnadsläget och få igång ekonomin igen, säger Lars Calmfors.

Nu måste landet sannolikt istället gå igenom en så kallad ”intern devalvering”.

– Nu måste man ”devalvera” genom att hålla tillbaka lönerna istället. Och man får räkna med att det kommer att ta mycket lång tid för Spanien att rätta till sitt kostnadsläge. Sverige befann sig i en liknande situation på 1990-talet. Det som drog oss ur krisen var att kronan sjönk i värde och exporten drog igång. Något sådant kan inte ske mellan euroländerna.

Hade det inte varit lättare för Spanien om landet inte varit medlem i unionen i det här läget?

– För det första hade Spanien nog inte hamnat i den situation som de hamnat i, säger Lars Calmfors.

Ett land utanför EMU kan i en överhettning höja räntan mer än inflationen så att realräntan går upp och efterfrågan dämpas.

Men ett enskilt land som är med i EMU kan inte höja räntan i en överhettning. När inflationen då stiger betyder det att realräntan istället går ned vilket förstärker överhettningen. Det blir en självförstärkande mekanism.

Margaret Thatchers ekonomiska rådgivare, Alan Walters, pekade på det här problemet som därför brukar kallas Walterkritiken.

– Spanien är ett skolexempel på att den kritiken var berättigad. Vad som hänt visar hur fel de hade som viftade bort argumentet att de så kallade asymmetriska störningarna kunde bli ett allvarligt problem i EMU.