Idag presenterar nätverket Rena Kläder en ny rapport om hur Indiska arbetar med villkoren i sina leverantörsfabriker i Indien. Kritiken är inte nådig: Inte en enda av de fyra fabriker som studerats hade fackligt organiserad personal och Indiska samarbetar inte med facken vare sig lokalt eller centralt.

–Det håller inte, säger Malin Eriksson, koordinator på nätverket Rena Kläder.

Indiska har profilerat sig som ett etiskt företag. Men nu får det för andra gången under kort tid massiv kritik. I oktober avslöjades undermåliga arbetsförhållanden i en fabrik i Indien av SVT:s Uppdrag Granskning.

Nu riktas fokus kring möjligheten att organisera sig fackligt – en central fråga enligt Indiskas uppförandekod. I praktiken fungerar det inte alls, enligt Malin Eriksson.

Sofie Gunolf är vd på Indiska. Ser hon det som ett problem att ingen var fackligt engagerad hos de fyra leverantörerna?

–Vi är inte emot fackföreningar. Problemet är att de anställda inte vet sina rättigheter. Då är arbetarkommittéer en bra början.

För Indiska har nämligen medverkat till att så kallade arbetarkommittéer startats på fabrikerna. Där finns både fack och arbetsgivare representerade – men där diskuteras inte lön, övertidsuttag eller fackliga rättigheter, enligt rapporten. Malin Eriksson anser att arbetarkommittéerna är ett direkt hinder mot facklig organisering.

–Vore Indiska seriöst skulle det teckna ramavtal med internationella textilarbetarinternationalen, säger Malin Eriksson och pekar på att till exempel Ikea har ett sådant avtal.

Indiska gör endast förannonserade besök i fabrikerna. Det vänder sig Malin Eriksson emot och menar att fabriksägarna då har gott om tid att städa undan och dölja brister.

–Skulle vi ha leverantörer där vi misstänker något, skulle vi göra oannonserade kontroller säger Sofie Gunolf.

Har ni gjort det?

–Det har hänt vid ett par tillfällen.

Malin Eriksson pekar på att det vore bättre att låta en oberoende organisation granska leverantörerna. H&M använder till exempel Fair Labor Association för sina fabriker i Kina.

Indiska väljer att hemlighålla sina leverantörer, trots att flera andra klädföretag på senare tid har gått ut med det, bland annat Levi‘s och Nike.

Har inte kunderna rätt att veta var kläderna sys?

–Det är bra att kunderna är aktiva, men det är en affärshemlighet, säger Sofie Gunolf.

Malin Eriksson är upprörd över hemlighetsmakeriet.

–Vi tolkar det som om de har något att dölja. Konsumenten bör få veta var varan är tillverkad.

De låga lönerna tas också upp. I de fyra fabrikerna betalas endast lagstadgade minimilöner. Den lönen är i många fall för låg att leva på och det är vanligt med kontraktsanställda och omfattande övertid, enligt rapporten.

–Vi uppfyller det lagstadgade minimikravet, kommenterar Sofie Gunolf.

Kan ni inte föregå med gott exempel?

–Vi äger inga fabriker och kan inte lägga oss i andra länders lönepolitik.

Vet du om arbetarna klarar sig på minimilönen?

–Jag har svårt att svara på det. Det viktiga är att lagarna följs.

Indiska redovisar inte heller sin inköpsstrategi. Det tar rapporten upp som ett stort problem.

–Klädföretagen pressar priser och leveranstider för att hänga med i konkurrensen. Följden blir mycket övertidsarbete och svårigheter att betala ut rimliga löner. Kostnaderna skjuts nedåt helt enkelt, säger Malin Eriksson.

–Inköp är en affärshemlighet. Det är klart att vi vill ha ett bra pris, men vi väger in annat också, säger Sofie Gunolf.

Vad?

–Om de gör investeringar till exempel.

Malin Eriksson sammanfattar sin syn på Indiska.

–De har verkligen möjlighet att förbättra situationen eftersom de har en långsiktighet i sina avtal – något som många inte har idag. Men de tar inte chansen.