Kreditkris, lågkonjunktur, räddningspaket och varselchock till trots – det råder ingen brist på miljardärer i Sverige. Faktum är att de blir fler och fler: på tio år, från 1999 till 2008, har affärsveckotidningen Veckans Affärers lista över landets rikaste växt från 50 namn till 98. Toppåret 2007 kunde Sverige ståta med 136 miljardärer. Därefter föll både Lehman Brothers och börsen. Sedan dess har i alla fall den senare som bekant gjort comeback, och eftersom utvecklingen både för antalet miljardärer och storleken på deras innehav är nära korrelerat med börsutvecklingen, går det att anta att 2009 års lista kan närma sig gamla toppnivåer igen.

Enligt granskningen som tidningen publicerar idag, har miljardärerna flera skäl att vara nöjda med annat än börsen. Slopad förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och arvsskatt är sådana exempel, konstaterar VA.

Samtidigt behöver Sveriges miljardärer, särskilt sådana som samtidigt är entreprenörer och bidrar till att det startas nya kommande bjässar i stil med Ericsson och H&M.

–Forskning visar att kapital gör mest nytta om det är knutet till kompetens. Med andra ord, förmögna personer har stora möjligheter att göra något gott för sitt land, säger forskningsinstitutet Ratios vd Nils Karlson till VA.

Men enligt VA:s granskning är det si och så med att utnyttja den möjligheten, sett över en längre tid: bland de 50 största svenska företagen är samtliga grundade före 1970. Exemplen på miljardärer som istället flyttar både pengar och idéer utomlands är samtidigt lätta att hitta. Riskkapitalbranschens fonder och ägarbolag i skatteparadis, familjerna Rausing (Tetra Pak), Kamprad (Ikea) och en relativ nykomling som Niklas Zennström med Skype hör dit.