Lars Bertmar har inte bara två parallella karriärer, han har även låtit de båda fälten dra nytta av varandra. Som ordförande i föreningen Kultur & Näringsliv jobbade han under lång tid för att öka företagens samarbete med kulturen.

Han är fast övertygad om att rätt typ av kultursamarbete stärker varumärken och skapar intern stolthet och intellektuellt rikare medarbetare.

– Kultursponsring handlar inte längre om filantropi, utan om ett affärsmässigt samarbete, säger Lars och fortsätter:

– Jag är en förespråkare både för kultursponsring i traditionell bemärkelse (d.v.s. sponsring till statliga och kommunala kulturinstitutioner) och att företag gör självständiga kultursatsningar.

Det senare området har vuxit de senaste åren, exempelvis Proventus Magasin 3 och Bonniers konsthall. Ytterligare ett privat initiativ (som han själv inte nämner) är hans eget projekt Carnegie Art Award, ett pris för nordiska konstnärer som även är en turnerande utställning för allmänheten.

Carnegie Art Award initierades av Lars då han var VD för investmentbanken Carnegie. Priset, som har delats ut sedan år 1998, är idag ett av de viktigaste konstpriserna i Norden med en jury inom konstvärlden. Lars Nittve var tidigare ordförande men lämnade förra året över uppdraget till Tuula Arki, tidigare chef för Kiasma (Finlands motsvarighet till Moderna Museet). Idén till Carnegie Art Award växte fram ur ett internt behov hos Carnegie.

– Arbetsplatser ser annorlunda ut idag, jämfört med för ett tiotal år sedan. Vi insåg att det inte längre var möjligt att dela in livet i arbete och fritid på samma definitiva sätt som tidigare. Arbetet är idag ett sätt att leva för många och vi tyckte att det borde innehålla mer än budgetar och produktionsplaner. Företaget bör enligt min uppfattning även vara en plats där kultur utövas i någon form.

– Den andra aspekten som diskutera-des på Carnegie var att de anställda ville driva ett kontorsöverskridande projekt för att på så sätt skapa samhörighet mellan människor i de sju länder där Carnegie fanns representerat. Den tredje aspekten var att anställda ville ta ett större socialt ansvar och engagera sig i något som de kunde känna stolthet över.

Efter många diskussioner bestämdes det att Carnegie skulle instifta ett konstpris inom måleri som syftade till att ge ökade ekonomiska förutsättningar för nordiska konstnärer. Att priset begränsades till måleri handlade dels om att verken skulle vara relativt lätta att transportera mellan Carnegies olika kontor, dels om att de anställda kände igen sig i den ”underdogställning” måleriet hade då. Lars skrattar och säger:

– Alla sa: ”Inte fan ska ni satsa på måleri! Det är helt dött”. Men jag kunde inte hjälpa att se våra likheter. Carnegie hade samma underdog-ställning gentemot storbankerna som måleriet hade gentemot konstvärlden. Detta tjänande som en bra liknelse.

Carnegie Art Award startade alltså som ett internt kulturprojekt på Carnegie och Lars påpekar att det aldrig var tänkt som en extern marknadsföringsaktivitet. Idag kan det dock konstateras att projektet gav en hel del positiv PR.

– Det är många som tror att vi gjorde projektet av PR-skäl, men jag sa alltid: ”Skit i medierna. Det här är för konstnärerna och medarbetarna.”

Idag är intresset stort för priset och det bevakas av både kultur- och nöjesmedia i hela Norden. Prispengarna uppgår idag till 2, 1 Mkr kr och delas ut vartannat år. År 2009 tilldelades Kristina Jansson andraplatsen, medan en isländsk konstnär tog förstapriset.

Lars andra kulturgärning genomfördes inom ramen för organisationen Kultur & Näringsliv, där han tidigare var ordförande. Föreningen är relativt okänd för många trots att den har ett hundratal företag och kulturinstitutioner som medlemmar. Den verkar för att skapa givande samarbeten mellan näringsliv och kultur och ägnar sig åt allt från strategisk och praktisk rådgivning till att driva opinionsbildning. De samarbeten som Kultur & Näringsliv hjälper till med kan se väldigt olika ut, men en majoritet av dessa handlar om image- och kunskapsöverföring.

Lars nämner till exempel Åhléns sponsring av Kulturhusets barnbibliotek, ett projekt som år 2006 tilldelades Kultur & Näringslivs pris för bästa kultursamarbete.

Åhléns syfte med projektet var främst att öka barns intresse för läsning, men också att öka sin försäljning av böcker. Åhléns gick in med 3,5 Mkr och bekostade en omfattande ombyggnation av biblioteket. Biblioteket gavs en ny inredning och ett nytt klassificeringssystem, vilket idag har fått genomslag i stora delar av Europa. Samarbetet har gett Åhléns flera hundra positiva omnämnanden i media, synlighet för tusentals barnfamiljer per år och en ökad försäljning av barnböcker.

För att fler företag skall våga göra som Åhléns och satsa på kulturen hoppas Lars att föreningen skall lyckas övertyga politikerna om att göra kultursponsringen avdragsgill. Som lagstiftningen ser ut nu missgynnas kultursponsring jämfört med sponsring av sport.

– Inom kulturen är det ofta en subtil associationsmarknadsföring som fungerar, något som skatteverket i regel inte anser ha ett tillräckligt högt värde för att vara avdragsgillt. Att lagen inte ändrats är obegripligt, helt obegripligt, säger Lars och låter för första gången i vårt samtal upprörd.

Många inom kulturvärlden skulle nog dela hans irritation, eftersom skattefrågan verkar påverka många företags val av sponsringspartner. Enligt en undersökning Kultur & Näringsliv gjorde tillsammans med PricewaterhouseCoopers förra året skulle 40% av de 200 tillfrågade sponsringsansvariga inom näringslivet öka eller inleda kultursamarbeten om de var säkra på att satsningarna var avdragsgilla.

– Det är synd att det råder en sådan osäkerhet om avdragsrätten, eftersom samarbeten av detta slag borde ligga i tiden. Detta då dagens företag dels förväntas ta ett ökat socialt ansvar, dels söker efter nya sätt att marknadsföra sig själva.

Tillsammans med sin fru Kristina leder han sin senaste kultursatsning: Fjällnäs, Sveriges äldsta fjällhotell. Här syns Lars konstintresse och intill ett av huvudhusen står en skulptur föreställande ett litet barn i skidoverall, signerad Charlotte Gyllenhammar, och i kapellet finns ett fönster med glasmålningar gjorda av Karin Mamma Andersson.

Hit åker han inte för konsten utan för tystnaden, menar Lars.

– Kultur handlar även om tystnad för mig. Jag fick tidigt lära mig att tystnaden är en tillgång, inget hot. I tystnaden skapar man sin egen musik och miljön blir dess resonansbotten.

Lars hotellsatsning i Fjällnäs har fått stor medial uppmärksamhet, även internationellt. I New York Times har Fjällnäs rankats som den sjätte mest intressanta resmålet år 2009.