Ta den senaste skandalen som exempel. Förra helgen publicerades bilder på formel 1-bossen Max Mosley som haft en sadomasochistisk orgie med fem prostituerade. Den 67-årige direktören piskade – och lät sig piskas – i timmar samtidigt som han skrek ut order med fejktysk brytning. Allt enligt skandalblaskan News of The Worlds smygfilmsmaterial.

Familjen Mosleys historia ger det hela en obehaglig dimension. Max är yngste son till den brittiske fascistledaren Sir Oswald Mosley som hade Hitler som hedersgäst på sitt bröllop och satt internerad under kriget. Sonen skickades till Bayern för att lära sig tyska och var själv högerextrem aktivist i sin ungdom.

Men trots att motortillverkarna BMW, Mercedes-Benz och Honda kräver hans avgång sitter Mosley envist kvar. Inte heller sedan shejken av Bahrain förbjöd honom att komma till F1-loppet i helgen har han avgått. Han kallar hela affären ”harmlös och fullständigt laglig” samt hotar stämma tidningen.

Svenskt näringsliv har också haft sin beskärda del av skandaler. Men oftast saknas det element som gör dem riktigt explosiva, nämligen sex. Bonusskandalen i Skandia, Trustorhärvan eller de uppblåsta siffrorna i Carnegie har alla varit knastertorra i den meningen att de mest handlat om siffror. Undantag finns, till exempel TCO-basen Björn Rosengrens Tabu-besök och dildoskandalen på Metall i Trollhättan.

Varför är då Sverige så städat när finländska utrikesministrar sänder opassande sms till strippor och amerikanska guvernörer beställer call-girls? Det brukar sägas att makthavarnas böjelser inte granskas här för att de betraktas som privata angelägenheter. Jag köper inte det. Jag tror faktiskt att svenska företagsledare och politiker i stor utsträckning håller händerna för sig själva. Det är nog bra för samhället i stort, men tråkigare för den som uppskattar smaskiga rubriker.