Syftet med Women on the Board var att ta udden från kritiker som sade att bristen på kvinnor i styrelser berodde på att de saknade kompetens.

– Jag tog initiativet 2004 i samband med att dåvarande jämställdhetsminister Margareta Winberg gick ut i debatten om den dåliga kvinnliga styrelserepresentationen. Kritikerna sade då att orsaken till underrepresentationen var att det saknades kompetenta kvinnor. Det tyckte jag var provocerande. Att starta nätverket var ett sätt att ta udden av den debatten, men också att stärka de kvinnor som är styrelseledamöter och ta upp rena professionella frågor, säger Anna Hesselman.

Har rösterna om att kvinnor saknar kompetens och därför inte väljs in i styrelser tystnat?

– Det är en bra fråga. Jag vet inte, men motivet att kvinnor saknar kompetens framhävs inte lika ofta.

Nätverkets verksamhet är dock inte primärt ett forum för att diskutera kvotering eller kvinnorepresentation, utan har seminarier två gånger per år som tar upp aktuella frågor i styrelsearbetet, till exempel koden eller nya regler som påverkar styrelsearbetet.

Den 14 maj har Women on the Board temat ”Media- vän eller fiende?” Då är journalisten Leila El-Sherif Wollheim, styrelseproffset Marianne Nivert och forskaren Pernilla Petrelius Ekberg inbjudna att tala. Pernilla Petrelius Ekberg har skrivit en avhandling om näringslivsjournalistikens utveckling där Niverts tid som VD på Telia Sonera studerades.

– De ska diskutera hur man hanterar den alltmer utpräglade personjournalistiken, där man fokuserar på en individ. De ska också diskutera hur styrelseledamöter och företagsledare ska förhålla sig till media för att på bästa sätt ta till vara företagets och aktieägarnas intressen. Det är en viktig fråga, säger Anna Hesselman.

Frågan om nätverket också ska ta klivet ut och göra sig hörd i debatten om underrepresentationen börjar nu bli allt hetare.

Den klena statistiken skvallrar om att de svenska börsbolagen visar ett svagt intresse att få in fler kvinnor i de svenska börsbolagens styrelser. 44 kvinnor har i år försvunnit ur 255 styrelser. 45 kvinnor har valts in i samma antal styrelser. Sammantaget har därmed en kvinna tillkommit jämfört med förra året.

Andelen kvinnor i börsbolagens styrelser är nu våren 2009 19,4 procent. Det ska jämföras med 18,5 procent förra året.

– Jag har funderat en hel del på om man ska utveckla nätverket och ha frågan om kvotering som ett särskilt ämne. Frågan har varit politiskt död under ett tag men nu har den kommit upp igen, med regeringens satsning på utbildningar för kvinnliga styrelseledamöter och påtryckningar på börsbolagen att öka den kvinnliga representationen i styrelserna. Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni har ju också öppnat för kvotering , säger Anna Hesselman.

– Vid en konferens i Frankrike i höstas var hon inte öppen för det. Den frågan har väckts till liv igen. Problemet i Sverige är att vårt näringsliv är så litet och man i valberedningsarbeten har svårt att förhålla sig helt objektiv. Det finns relationer mellan individer som är svåra att bortse ifrån när kandidater ska väljas eller föreslås. Då blir det jättesvårt att få till en förändring. Oavsett om man är man eller kvinna är man fast i en beroendeställning och är inte objektiv alla gånger. Det blir svårt att ta obekväma beslut, säger Anna Hesselman.

– Därför tror jag att kvotering kan vara ett sätt att sätta fart på det här.

Vid konferensen i Frankrike höll den norska riksdagsledamoten, Hilde Bautz-Holter Geving, föredrag om erfarenheten i Norge, där man sedan 2004 har infört kvotering för börsnoterade företag och statligt ägda företag. Det gjorde intryck på Anna Hesselman.

– Det var otroligt intressant! Även de som i början tillhörde de kraftigaste motståndarna, var väldigt positiva till förändringen, säger hon.