Det är SIS Ägarservice som har tagit fram alldeles färsk statistik i ämnet. Slutsatsen är att arbetet med att förbättra könsfördelningen i de svenska börsbolagens styrelserum nästan helt har avstannat. 44 kvinnor har i år försvunnit ur 255 styrelser. 45 kvinnor har valts in i samma antal styrelser.

Sammantaget har därmed en kvinna tillkommit jämfört med förra året.

Väljer man att räkna i procent handlar det också om myrsteg. Andelen kvinnor i börsbolagens styrelser är nu våren 2009 19,4 procent. Det ska jämföras med 18,5 procent förra året.

Jämförelsen haltar dessutom eftersom 34 bolag har försvunnit ur börslistorna, alla med låg andel kvinnor i styrelserna. Att de är borta gör att kvinnoandelen indirekt ökar. Jämför man med samma bolag som förra året är ökningen 0,3 procent.

Tonläget från ledande kvinnliga näringslivsprofiler stiger.

– Det är bedrövligt. Det visar att stora svenska företag ännu inte har lärt sig att rekrytera utifrån kompetens. Hade de gjort det hade det inte sett ut så här, säger Pernilla Ström, styrelseproffs som i år bland annat har valts in i teknikkonsulten Swecos styrelse.

Birgitta Johansson-Hedberg, tidigare vd för Swedbank, nu styrelseledamot i bland annat Fortum och Finansinspektionen har på senare år blivit en förespråkare för att kvotera in kvinnor i styrelser.

– När jag var 30 var jag övertygad om att det här skulle lösa sig av sig själv. Nu är jag 62 år och tvingas tyvärr konstatera att i stort sett har inget hänt. Jag tror kvotering är det enda sättet att ta tillvara kvinnors kompetens och erfarenhet fullt ut.

Byggjätten Skanska med börsvärde på 37 miljarder kronor är ett konkret exempel på ett bolag där utvecklingen till och med varit negativ. För två år sedan hade Skanska två kvinnor i styrelsen.

Förra året försvann den första och ersattes av en man. I år försvann den andra, även hon ersattes av en man. Alla beslut har tagits av Skanskas valberedning. Den består enbart av män.

– Exemplet Skanska är fullständigt häpnadsväckande. Jag skulle aldrig som investerare köpa aktier i ett sådant enkönat bolag. Är det något annat de har missat, undrar man ju, säger Pernilla Ström och fortsätter.

– Jag tycker valberedningarna har uppmärksammats för lite i debatten. Jag är inte imponerad över deras insats. Det är ofta samma män som kliar varandras ryggar och rekryterar från samma bas. De så kallade ägarproffsen från AP-fonderna och andra institutioner som sitter med verkar inte heller ha varit särskilt framgångsrika.

Sverker Martin-Löf, ordförande i Skanska, beklagar att bolaget har förlorat två kvinnliga styrelse- ledamöter. Båda fick andra toppjobb, enligt Sverker Martin-Löf.

– Vi försökte hitta kvinnliga ledamöter men nådde inte ända fram. I slutändan är det ändå kompetens som räknas och de mest kompetenta råkade i båda de här fallen vara män. Men vi kommer försöka att hitta kvinnliga ledamöter igen, säger Sverker Martin-Löf.

Analysen som Birgitta Johansson-Hedberg gör är enkel. Det finns ingen vilja bland de ledande maktstrukturerna i svenskt näringsliv att nämnvärt öka andelen kvinnor i styrelserummen.

– Hade familjen Wallenberg och Handelsbanksfären velat få en förändring hade de förstås genomfört det för länge sedan. Men de är inte intresserade. Det här är en maktfråga och de vill inte släppa ifrån sig makt.

Därmed missar de också att ta tillvara den breda kompetens som finns bland kvinnor i näringslivet idag och den möjlighet det i sin tur ger till högre lönsamhet, enligt Birgitta Johansson-Hedberg. Hon lyfter fram statens arbete på det här området. Där har man lyckats öka andelen kvinnor avsevärt både när det gäller ledamöter och ordförandeposter.