Fritt jobb – tröttsam jargong

Ninni Blom klättrar upp på stegen, knyter noggrant ihop kablarna, petar upp dem i hålet i taket och låser in verktygen innan hon går på lunch. Elektrikeryrket innebär att ständigt tänka säkerhet, inte minst den här dagen då hon byter armatur i en idrottshall där många barn rör sig.

Redan i gymnasiet var Ninni Blom säker på vad hon ville bli, men vägen in i elektrikeryrket blev tuff. På gymnasiets elprogram var hon enda tjejen i klassen och killarna var inte alltid nådiga mot henne.

En gång band de henne med elkablar i en lektionssal. Men hon fullföljde utbildningens två år.

– Jag har väl lite jävlar anamma, de skulle inte få hindra mig från att gå färdigt. Killarna kände sig nog hotade för att jag var inne på deras domäner.

När Ninni Blom som 18-åring kom ut på sin första arbetsplats var arbetskamraterna mycket äldre. De var faderligt beskyddande, men kunde också kläcka ur sig ”tänk om du hade kjol istället” när hon stod på en stege.

– Jag reagerade inte utan skämtade bara tillbaka. Så där är det fortfarande, jag är luttrad när det gäller killarnas sexskämt. När jag berättar för tjejkompisar i kvinnoyrken vad jag får höra så säger de att det är sextrakasserier. Men jag är så van så jag tänker inte på det.

På en arbetsplats var en målare riktigt grov i mun. Då reagerade målarens chef – med att säga till Ninni Blom. ”Ta inte åt dig, han är sån hela tiden.”

– Jag blir less på det. En del killar vet inte hur de ska bete sig mot mig. I början säger de ingenting, sen när de kommer på att jag tål skämt börjar de skoja. På ett bygge blev det till slut bara sexskämt.

De närmaste arbetskamraterna i laget brukar vara schyssta, det är när hon kommer ny till en byggarbetsplats som jargongen kan bli tröttsam. Men bortsett från det så trivs hon med sitt yrke.

– Det är ett fritt jobb och man rår sig själv. Man ser resultat snabbt och man kan känna sig stolt när man gjort ett bra jobb.

Ninni Blom uppskattar variationen med olika uppgifter och att träffa nya människor på nya arbetsplatser. Hon har fått många kompisar genom sitt yrke och det var också i jobbet hon träffade sin man som hon nu har två söner med.

Ibland kan sönernas kompisar kolla lite extra på mamman i blåställ.

Under sina år i branschen har Ninni Blom haft ett tiotal arbetsgivare, men det är sällan som hon jobbat med kvinnliga elektrikerkollegor. För flera år sedan hade hon en kvinnlig kollega och de har hållit kontakten.

– Det är viktigt att ha någon väninna som är i samma yrke och som vet hur killarna beter sig. Vi brukar gå och fika och prata av oss.

En gång om året ordnar Elektrikerförbundet konferens för kvinnliga elektriker och Ninni uppskattar att få höra om deras erfarenheter.

– Jag har alltid varit lite av en out-sider och fighter, det är många av oss kvinnliga elektriker som är sådana.

Efter 20 år i branschen tycker Ninni Blom att machostilen börjar luckras upp lite, även om det går långsamt.

– Det är en del yngre killar som inte heller gillar jargongen utan tycker det är kul när jag kommer för då blir det annat prat i bodarna. På ett ställe var det två yngre killar, båda var pappor, som kom på att de aldrig tidigare diskuterat förlossningar på jobbet. De tyckte det var jätteintressant.

– Men ibland märker jag hur indoktrinerad jag är av den här machostilen. När jag har haft kvinnliga praktikanter med mig har jag blivit irriterad när de inte orkar, säger Ninni Blom och skrattar.