DEL 3

WASHINGTON År efter år har samma sak sagts. Antalet kvinnor på mellanchefsnivåer i amerikanska företag är så stort att de snart krossar glastaket.

Så har inte skett men prognoser tyder på att männen hotas på bredare front – kvinnor dominerar i högre utbildningar och jobbtillväxten sker i traditionellt kvinnliga yrken.

Det hårda genomskinliga taket till chefs- och styrelserumen sitter däremot kvar nästan intakt. Endast 3 procent, eller 15 av koncerncheferna i de 500 största företagen, är kvinnor. Mest känd utåt är, kanske, Indra Nooyi i PepsiCo.

–Det finns många skäl som förklarar de långsamma framstegen. En nyckelfaktor är något vi granskar nu – de oskrivna reglerna som gäller för den som vill komma ända till toppen, säger Karen Sumberg i forskningsinstitutet Center for Work-Life Policy (CWLP), i New York.

Fokus ligger först och främst på det CWLP kallar sponsoreffekten. Kvinnor har mer sällan uppbackare som är villiga att ta fram politiskt kapital för att se till att de klättrar uppåt.

–Män har lättare att skapa och utnyttja sådana relationer, säger Karen Sumberg med konstaterandet att ingen tar klivet till högsta chefsposterna utan hjälp.

Dystra spådomar om männens framtidsutsikter uttalas faktiskt just nu. En essä i sommarnumret av The Atlantic pryds av rubriken The End of Men och i den, samt i andra färska debattartiklar, återfinns följande sammanställningar:

•Kvinnliga studenter tar 60 procent av alla högre examina (mastersutbildningar), hälften av alla läkar- och juristexamina och 42 procent av alla handelshögskoleexamina (MBA).

•Fler kvinnor än män är sysselsatta idag.

•Sex miljoner jobb i tillverkningsindustrin har försvunnit.

•13 av de 15 yrken med störst tillväxtpotential räknas som traditionellt kvinnliga, undantagen är vaktmästare och dataingenjör.

•Länder där kvinnor innehar större inflytande har också högre ekonomisk tillväxt.

•Ensamstående kvinnor utgör näst största gruppen som köper villor, efter gifta par.

•I 35 procent av hushållen med dubbla inkomster tjänar kvinnan mer.

•Många företag som utvecklar produkter med kvinnliga kunder i åtanke säljer mer.

Och, som om inte detta vore nog, så ordas det alltmer om huruvida det finns kvinnligt management och om sådan arbetsledning i så fall är överlägset gamla invanda chefsmodeller.

Egenskaper som konsensusbyggare, interaktiv ledarstil, nätverkande och högre grad av idealism lyfts fram.

Artiklar om kvoteringen i norska bolagsstyrelser syns i amerikansk affärspress, likaså uppmärksammas sådana krav i Frankrike. Detta verkar för övrigt vara ett område där USA ligger lite före (till skillnad från den kvinnliga representationen i kongressen). Enligt en mätning är 12,2 procent av ledamöterna i amerikanska storföretag kvinnor, mot 8,5 procent i Storbritannien och 9,5 procent i Frankrike. Och jämfört med i Norge så är siffrorna 6,8 procent före och 34 procent efter lagstiftningen.

I den amerikanska debatten har det då och då rasat utdragna gräl om kvinnors roll i hemmet och på arbetsplatserna, med termer som mammaspåret och karriärspåret.

Skillnaderna mot Sverige som är intressanta i det sammanhanget är dels att barntillsynen inte är utbyggd på samma sätt, dels att det inte är fult att vara hemmafru. Men, denna fråga blir mer och mer akademisk även i USA, med en allt högre kvinnlig förvärvsfrekvens, en löneutveckling som gjort att det blivit svårare att klara en familj på en lön, samt den rådande höga arbetslösheten som slagit särskilt hårt mot männen och tvingat kvinnor att ta över försörjningsbördan.

Ovan nämnda CWLP undviker laddade uttryck utan talar om ”off ramp” när det kommer till kvinnor som lämnar arbetslivet för att få barn. I den senaste studien framgår det att det har blivit svårare för kvinnor att återvända under krisen – och att en del av dem tvingats skjuta upp planerad bortavaro av den anledningen.