Hon har egentligen alltid chefat. Jenny Rosbergs ledarkarriär började i 13-årsåldern, då hon coachade ett basketlag för barn. Efter gymnasiet hann hon bara jobba ett år, innan hon blev erbjuden jobb som ekonomichef på ett börsnoterat bolag inom modebranschen.
– Jag vet, det ser ju jättekonstigt ut på papperet och låter ju helt sjukt jämfört med hur det går till idag, men så var det. Jag hade en chef som gav mig förtroende, och jag vågade ta chansen, tackade ja och pluggade min MBA på Handelshögskolan vid sidan av, säger hon.
Jenny Rosberg sitter i lunchrummet på Nasdaq OMX och funderar på sig själv som chef. ”Tydlig” är det första ordet hon kommer på. I grunden tycker hon inte att jobbet som vice-vd är så annorlunda från basketcoachningen – båda handlar om att bygga ett lag – men på det nuvarande jobbet är det lite andra förutsättningar runtomkring.
– Det är skillnad när man inte är närvarande, har man medarbetare i fyra olika städer ställer det verkligen krav på kommunikationen. Det blir ännu viktigare att vara tydlig då, jag satsar mycket på telefon- och videokonferenser och resor, säger hon.
Tuffa samtal tas på måndag, tisdag eller onsdag så att de kan följas upp under veckan, medan positiv kritik och uppmuntran framförs på torsdag eller fredag. Jenny Rosberg försöker ta upp all kritik direkt.
– I det här med tydlighet ingår också att alltid förklara varför – sätta in gruppen i helheten – och det räcker inte att förklara bara en gång. Särskilt i tuffa tider måste man sjunga hitlåten många gånger, säger hon.
Och tuffa tider har det periodvis varit. Det har gått 24 år sedan Jenny Rosberg började chefa för första gången och hon har hunnit bocka av 90-talskrisen, it-bubblan och snart en global finanskris från listan. Ändå är det perioder som hon nu i efterhand kan se tillbaka på med viss tillfredsställelse.
– Den förra krisen var verkligen stentuff, men vi lyckades överleva och förvärva ny verksamhet, så det var en lärorik resa. Det kändes väldigt skönt att faktiskt känna igen situationen när den här krisen inleddes – att det inte var första gången. Jag kunde direkt känna att det var allvar och dags att agera, säger hon.
På vägen har Jenny Rosberg lärt sig vikten av att hela tiden röra sig framåt, även om marken skakar. En chef måste våga prata lönsamhet, fatta beslut och gå vidare, hur tufft det än känns.
– Fast jag är bra på att ta beslut, jag är ganska modig. Blir det fel är det inte värre än att man får erkänna det, säger hon.
Det finns inte mycket till en ”normal arbetsdag” för OMX vice-vd, det är ”fullt ös, medvetslös” som gäller, säger hon, med mycket resor. Men när Jenny Rosberg befinner sig i Sverige brukar hon knalla in på kontoret runt halv åtta på morgonen och vara tillbaka där hemma runt halv sju.
På fredagen blir det ofta en joggingtur för att rensa huvudet efter veckan och göra sig redo för världen där hemma, helgerna försöker hon hålla fria. Jenny Rosberg tycker själv att hon är ganska bra på att ställa om mellan jobb och fritid.
– Det är en träningssak. Visst, ibland har man haft en hemsk dag, men då är det en fördel att ha tonåringar, eftersom man faktiskt kan prata med dem. Jag kan berätta för dem vad som hänt, och då brukar jag få rätt sköna kommentarer: ”Jamen det där är det ju bara att skita i”. De är alltid på min sida.
Men är det verkligen alltid sådär lätt att få ihop alla delarna i livet?
– Nej, för att allt ska kännas perfekt vill du ju gärna ha det bra med både familj, vänner och jobb. Alla de där tre klaffar aldrig samtidigt, ibland skakar det lite här, ibland lite där, och ibland skakar allt samtidigt. Men jag försöker tänka att så länge två av tre funkar, så är det gott nog. Allt måste inte vara perfekt. Det har jag lärt mig med åren.
