TILL SIST | Johanna Petersson, reporter och krönikör

Ett brett kontaktnät, en spetsig cv och en välförberedd intervju brukar betraktas som den heliga treenigheten när jobb ska sökas.

Fram till och med september månad hade antalet varslade i Sverige fördubblats i jämförelse med förra året. Volvos varsel lär inte bättra på de siffrorna.

När det blir tuffare tider är det särskilt svårt för yngre att över huvud taget ta sig in på arbetsmarknaden och för visstidsanställda att få förlängt, säger Arbetsförmedlingen.

I minnet fladdrar bilder förbi av en nittonårig skivsamlande modette som drömde om jobb i en liten oberoende skivaffär i London.

Istället blev det en jobbintervju på Virgin Megastore vid Piccadilly Circus. Trots att det kanske inte var skivaffären i filmen High Fidelity såg jag ett slut på jobbet som försäljare av pastasnoppar och t-tröjor till tyska turister med texten ”My mother went to London and all I got was this lousy t-shirt”.

Fem chefer satt på höga stolar runt omkring mig i ett trångt garderobsliknande rum och ställde frågor om jazz och filmmusik. Till slut kom standard­frågan: varför vill du jobba just här?

Hjärnan kortslöt, kinderna blossade och med nedslagen blick hasplade jag ur mig: ”Man måste ju börja någonstans”.

Kort därefter började jag studera på högskolan, men det behöver inte vara någon garanti för en lyckosam jobbjakt.

Ett vanligt råd till jobbsökande är att anpassa sin meritförteckning till den enskilda arbetsgivaren: vad vill hon veta om just dig?

Under min journalistutbildning skickade jag min cv till chef­redaktören för en av Sveriges största nyhetsbyråer. Och blev glatt överraskad när svaret kom inom en timme.

Det löd. ”Du bör vara uppmärksam på att den hemsida där du uppger att du skrivit krönikor inte finns. När jag klickade på länken kom jag istället till en porrsida.”