Lobbying är så begränsat och ofta kopplat bara till en fråga medan opinionsbildning handlar om påverkan i vidare mening. Det finns en skillnad mellan lobbying och opinionsbildning och jag anser att jag mest har sysslat med opinionsbildning.

– Men jag har också varit del­ägare och arbetat i pr-företaget Prime PR och där är ju rena ­lobbyuppdrag inte helt ovanliga, ­säger Maria Rankka, som vi träffar på den marknadsliberala tankesmedjan Timbros kontor vid Kungsgatan i Stockholms centrum, där Maria Rankka ett litet tag till är vd.

Rummet där vi sitter är visserligen klätt med bokhyllor, men för tillfället tomma eftersom man håller på att flytta om på kontoret. Så mycket mer än rumsrockaderna på kontoret hinner Maria Rankka antagligen inte med innan hon tillträder som vd för Stockholms Handelskammare i höst.

Stockholms Handelskammare är väl en slags lobbyorganisation för att driva frågor som hjälper medlemsföretagens utveckling.

– Ja, det stämmer i princip, men Handelskammaren har också en rad andra uppgifter som till exempel att vara en mötesplats för diskussioner och idéutveckling. På det sättet finns det också likheter med Timbro.

Det finns i dag en hel rad företag, tankesmedjor och organisationer som driver opinionsbildning. Hur har det blivit på det viset?

– Självständig opinionsbidning är en vital del av demokratin. Men utvecklingen har förstärkts av att politikerna har frånträtt sin roll som samhälls- och idéutvecklare. Partierna har utarmats intellektuellt och är i dag mera kampanjorganisationer. Man kan, för att ta en analogi från näringslivet, säga att partierna har gjort sig av med sina FoU-avdelningar. Det tror jag också är förklaringen till att alla politiska partier i dag tappar medlemmar. De flesta går med i ett parti för att de har ett samhällsengagemang och för att få diskutera samhällsfrågor, inte enbart valtaktik.

– Dessutom har vi myndigheternas opinionsbildning som har brett ut sig på ett sätt som jag är väldigt tveksam till, inte minst ur demokratisk synvinkel. Det kan inte vara enskilda myndigheters roll att försöka påverka medborgarnas åsikter. Statliga myndigheter och företag ska vara politikernas och folkets verktyg och då kan de inte driva egna frågor mot folket.

Vilka tänker du på?

– Till exempel Systembolagets kampanj för alkoholmonopolets bevarande eller Jämställdhetsombudsmannen Claes Borgströms krav på att Sverige skulle bojkotta fotbolls-VM i Tyskland som en protest mot Tysklands liberala prostitutionslagstiftning.

– Det kan aldrig vara en myndighets sak att försöka påverka ett annat lands lagstiftning eller ett statligt företags uppdrag att föra ut politiska åsikter. Men det är bara ett par exempel på ett oskick som breder ut sig alltmer när politikerna klivit av som de som bestämmer.

Om man då ser det ur näringslivets synvinkel, är det fel att påverka politiker och medborgare i en riktning som gynnar näringslivet som Timbro har gjort i mer än 30 år?

– Nej, absolut inte, Timbro har spelat en väldigt viktig roll för idéutvecklingen i Sverige och vridit samhället i den riktning som var meningen, det vill säga mot marknadsekonomi och tillväxt. Men jag tror också att vi har påverkat politiker och partier som har en annan ideologisk utgångspunkt att acceptera marknadsekonomi och tillväxt som nödvändiga för Sveriges utveckling. Det är ingen tillfällighet att social­demokraterna i  dag inte har några principiella invändningar mot en öppen marknadsekonomi.

Men om målen har nåtts, kanske det finns anledning att ompröva hela verksamheten?

– Det finns nya hot mot marknadsekonomin, det är bara att de kanske inte kommer från vänster längre. Ett sådant hot är ekologismen, som är en bakåtsträvande rörelse som vare sig vill se tillväxt, marknadsekonomi eller ett öppet samhälle.

Varför är du själv inte aktiv i partipolitiken längre?

– Jag är inte längre med i något parti alls och jag har inte ens ­bestämt vilket parti jag ska rösta på i valet i höst. Själv betraktar jag mig som allmänborgerlig så kanske blir det taktikröstning för att säkra alliansens valseger.