Trots att Sverige har en mycket jämn inkomstfördelning är skillnaderna i levnadsstandard betydande. Förklaringen till det är att tillgångarna är extremt ojämnt fördelade.

Det skriver Robert Gidehag, vd för Skattebetalarnas förening, Helena Olsson, nationalekonom, och Nils Bohlin, filosofie doktor i nationalekonomi, på DN Debatt.

Ett fåtal svenskar är mycket förmögna. Men för dem som inte har ärvt pengar eller har haft turen att köpa hus i en tillväxtregion vid rätt tidpunkt är dock vägen stängd. Det går inte att bygga upp en förmögenhet genom en vanlig lönekarriär, enligt artikelförfattarna.

De skriver att det är förhållandevis stora skillnader i levnadsstandard även inom medelklassen. Vissa åker till Thailand, kör nya fina bilar och köper ny hemelektronik samtidigt som andra inte upplever sig ha råd med något av detta.

"Det är en myt att Sverige skulle ha en ojämn inkomstfördelning. I relativa termer är Sverige fortfarande det mest eller näst mest, beroende av mått, jämlika samhället i den industrialiserade världen vad gäller inkomster, bara i konkurrens med Danmark", heter det i debattartikeln.

Gränsen för att kvala in i den tiondel som tjänar mest går vid 27 000 kronor efter skatt. Hela den breda medelklassen finns inom ett väldigt hoptryckt inkomstspann, konstaterar artikelförfattarna.

Lägg till det faktum att boendekostnaderna ofta är högre där de välbetalda jobben finns, att de som tjänar bra ofta har fler barn och att det tillkommer andra fördyrande faktorer med välavlönade och tidskrävande jobb, då är det lätt att inse att skillnaderna i inkomst mellan de flesta i Sverige är mycket små, skriver Robert Gidehag, Helena Olsson och Nils Bohlin.

Bonusar och höga chefslöner, som det står om i medierna, är randfenomen, enligt författarna. Sverige har en mycket jämn inkomstfördelning och de skillnader som finns i inkomst kan inte alls förklara de olikheter som finns i standard.

Förklaringen finns i stället i förmögenhetsstatistiken. Stora grupper i samhället har mycket små reserver. Medelhushållet har i genomsnitt cirka 40 000 kronor i nettoförmögenhet, alltså samlade tillgångar inklusive bostad minus skulder, och ungefär lika mycket i finansiella tillgångar.

Hela 40 procent av befolkningen har ingen eller negativ nettoförmögenhet.

Artikelförfattarna har delat in hushållen i förmögenhetsdeciler, alltså tiondelar rangordnade efter hur stor nettoförmögenheten är. I den näst högsta tiondelen, decil nio, är den genomsnittliga nettoförmögenheten 1,3 miljoner, det är 32 gånger mer än för medelhushållet.

Ett litet fåtal svenskar är rejält rika; en procent av hushållen äger nästan 20 procent av den samlade förmögenhetsmassan.

Det är dessa stora skillnader i förmögenhet som förklarar skillnaderna i levnadsstandard.

Eftersom inkomsterna är så jämnt fördelade, särskilt efter skatt, kan nästan ingen ackumulera ett kapital genom arbete. Sambandet mellan inkomst och förmögenhet har i stort sett helt kopplats ur i Sverige, konstaterar artikelförfattarna.

Om vi vill jämna ut standardskillnaderna är enda rimliga lösningen att kraftigt sänka det totala skattetrycket och progressiviteten i inkomstskattesystemet, skriver Robert Gidehag, Helena Olsson och Nils Bohlin.