Läs mer: Plattläggaren och EU-lobbyisten, så gjorde de helt om i sina karriärer.

– Rädslan över att faktiskt säga att man vill arbeta med något som man just nu inte kan något om brukar vara värst. ”Vem är jag att säga att jag vill bli fotograf?” säger Karin Tenelius, som utbildar arbetsförmedlare och karriärscoacher i arbetsmarknadscoaching.

Hon är full av berättelser om hur det gått för sådana som fått en ”karriärkris” eller för de som blev arbetslösa vid förra långvariga lågkonjunkturen.

En kylskåpsmontör förlorade sin fasta anställning och kom då på att han istället kunde bli frilansande kylskåpsmontör. Han växlade mellan tre olika jobb som montör hos arbetsgivare i samma stad och blev visstidsanställd hos alla tre.

– Det som också begränsar människor är att de letar efter ett fast jobb med en arbetsgivare. Men den tryggheten kan ju nås även med flera arbetsgivare, säger hon.

En kvinna utbildade sig till biokemist och var på väg in i forskarbanan när hon plötsligt stannade upp och kom på att hon ville bli läkare, 29 år gammal. Hon hade dock bara två terminers studiemedel kvar att ta av och kunde inte tillgodogöra sig mer än någon enstaka kurs från sina tidigare studier.

– Det var jättejobbigt för henne att besluta sig för att börja om helt från början. Men hon gav sig på utbildningen i alla fall eftersom hon insåg att hela hennes yrkesliv skulle handla om ”fel” saker annars. Nu har hon ett år kvar på utbildningen, säger Karin Tenelius.

Men de som är 55 år och har fått gå från ortens enda stora arbetsgivare då?

– Också de måste tänka utanför ramarna. Om de fullt ut tog konsekvenserna av uppsägningen, vad skulle de då göra? Det kanske handlar om att flytta, ta en kompletterande utbildning. De har drömmar, de med.

Vågar man ha drömmar under en lågkonjunktur?

– Frågar du mig så är det nu drömmar kan sättas i verket. Man kan hamna i en offerställning länge, men det behöver inte bli så.

– Mattan rycks ändå undan för många som då tvingas ta sig en funderare. Att producera är billigt, aktörer går i konkurs och nya affärsmöjligheter skapas. Det är enklare att skapa något i en lågkonjunktur än en högkonjunktur. Jag har träffat tusentals Ericssonanställda som blev arbetslösa i den förra varselvågen. Med facit i hand säger många: ”Det här var det bästa som hände mig – jag fick vända på stenar och fundera över vad jag ville göra!”

Läs mer: Plattläggaren och EU-lobbyisten, så gjorde de helt om i sina karriärer.