Du har slitit, verkligen tagit i, varit med och organiserat stora projekt, rott flera bra uppgörelser i hamn, du har fått ta ansvar för personal och pengar och faktiskt sett till att den bit av firman du ansvarar för blomstrar. Men så när dagen kommer för rekrytering till vd-posten, ser du att på listan över tänkbara kandidater saknas ett namn – ditt.
Varför är det så att kvinnor ofta kommer till mellanchefnivå, men inte längre? I det privata näringslivet utgör kvinnorna 27 procent av cheferna på mellannivå, men ser vi till toppen är antalet hälften så stort – bara ynka 13,5 procent når toppchefstatus.
Problemet är knappast att kvinnor inte vill. Kvinnor har ofta goda betyg, och i början av karriären är det ingen större skillnad på kvinnor och män, företagen rekryterar gärna med bra blandning, de satsar på utbildningar internt och externt, och de män och kvinnor som vill klättrar också vidare, hamnar på mellanchefnivå – vilket inte sällan sker någon gång i 30-årsåldern. Alltså precis samma period som vi skaffar våra första barn. Och någonstans där händer det.
– Kvinnorna är barnlediga längre tid än männen, sedan kommer de tillbaka, fortsätter karriärklättra några år – sedan tar det stopp, för väldigt många kvinnor. Det säger många av de internationella och nationella företag vi pratar med, säger Susanne Özmete, 43, som tillsammans med Anna Cederquist grundat affärsnätverket Klara K, ett nätverk som arbetar för att fler kvinnor ska ta steget framåt – eller uppåt.
– Antingen stannar kvinnorna själva upp, eller så kommer de inte vidare, eller, allra värst – de slutar. Det gör att företagen förlorar mycket kompetens, fortsätter hon.
Susanne Özmete tror att det är strukturerna som är den största boven, hur företag organiseras. Det hierarkiska upplägget passar inte kvinnor. Däremot skulle en mer projektorienterad struktur, med friare arbetstider, rörliga kontor och möjlighet att vara flexibel, underlätta.
Plus att något behöver göras åt åldersfixeringen.
– Det här att allt ska ske när vi är 30 plus – du ska hitta någon att leva med, göra karriär och skaffa barn, det fungerar inte för någon. Egentligen vore det mycket bättre om man fick göra karriär vid 40, när barnen blivit större – men i Sverige är det för sent i den åldern. Har du inte tagit dig till rätt nivå när du är 40, är du ute ur leken. I USA ser man gärna att chefer är bortåt 50, 60 eller 70 år, men inte här, säger Susanne Özmete.
Mireille Andersson, 46, har bland annat tidigare arbetat på SEB och grundade där det kvinnliga nätverket FIWE, Financial Women. Hon tror också att det ofta är strukturerna som lägger krokben för kvinnor.
– Män väljer män, kvinnorna ses inte alltid som chefsämnen, säger hon.
De som rekryterar kanske innerst inne vet att kvinnan i mellanchefsposition är duktig och kompetent, men väljer ändå män, bara för att de inte tänker efter, eller inte känner något tryck från ledningen eller styrelsen, menar Mireille Andersson. Ett annat problem är att många kvinnor inte förstår spelreglerna, inte vet vad de ska göra för att komma i fråga när tjänsten som hög chef ska tillsättas.
– Kvinnor kan sitta och vänta på att få frågan, i stället för att delta i en konkurrenssituation, säger hon.
Att det fortfarande är vanligt att kvinnorna drar det tyngsta lasset där hemma, gör att det blir för jobbigt, och kvinnorna faller ifrån.
– Hela barnafödarperioden är väldigt svettig om du ska göra karriär. Antingen måste du vara superjämställd med din man, eller köpa in hjälp om det ska funka, säger Mireille Andersson.
Hon har själv varit med om att bli utesluten ur en ledningsgrupp när hon var mammaledig, och att ledningsmöten läggs sent på kvällarna.
– Om du inte kan delta i vissa saker, kan du bli utesluten. Ledningen eller arbetsgivaren kan uppfatta det som att du backar.
Samtidigt med konkurrensen på jobbet måste kvinnor kämpa mot föreställningar av hur en bra mamma ska vara.
– Det ligger djupt rotat i vår kultur, att en bra mamma inte lämnar ifrån sig barnen. Alla kvinnor som gör det, kan bli ifrågasatta – hur kan hon göra så. Pappor som arbetar mycket ifrågasätts inte alls på samma sätt, säger Mireille Andersson.
– Både min exman och min nuvarande man har stöttat mig oerhört, alltid pushat och stärkt mig. Men för mig har det varit värt det – jag har fått så mycket uppskattning från mina barn, som är stora nu. De ser mig som en förebild. En bra mamma behöver inte sitta och bygga lego hela uppväxten, en bra mamma kan också vara en som tar för sig och kan skapa framgång.
Hon ser ibland en uppgivenhet hos tjejer, de orkar inte delta i tävlingen. Hellre än att verka obekväma, står kvinnor tillbaka.
– Många unga kvinnor jag försökt peppa, säger att de inte vill verka besvärliga. Det kan förekomma sexism hos manliga kollegor, men kvinnorna ligger lågt och säger ingenting, eftersom de tror att de har mer att förlora än att vinna på det.
Hennes bästa tips för kvinnor som vill upp är att välja sina fajter – vissa är inte värda att ta, andra är viktiga. Ta gärna en diskussion och känn dig inte en besvärlig av det skälet. Lär dig också skilja på sak och person, gå igenom vilka positiva och negativa konsekvenser en strid kan innebära. Kanske vinner du inte, men i stället kan det leda till något annat bra i längden, till exempel medarbetarnas uppskattning.
Det finns 41 kommentarer på artikeln
Visar 1 till 3: