KTH och kvinnorna | Caroline Åman

– Det kunde lika gärna ha blivit samhällsvetenskap.

Efter gymnasiet var hon rejält skoltrött så hon tog två sabbatsår. Första året pluggade Caroline Åman spanska i Spanien och ­arbetade som showartist på ­Mallorca (”den som sett Sällskapsresan vet vad jag gjorde”).

Därefter reste hon runt i Australien och Nya Zeeland.

– Jag hade ingen aning om vad jag ville göra efter gymnasiet så jag behövde de där två åren.

Hemma i Sverige passade hon på att prata med studievägledare på olika högskolor.

– På KTH fanns en studievägledare som verkligen kunde förklara vad det fanns för möjligheter och jag har en kusin som läste på KTH i Södertälje.

Så det blev Design och produktframtagning på KTH i Stockholm.

– Jag vill jobba med projektledning med inriktning på komponenter och konstruktion.

Det finns många stora tekniska företag som är tänkbara arbetsgivare.

Det finns en viss oro för konjunkturen och hur den påverkar arbetsmarknaden när hon kommer ut från KTH.

– I mitt fall kanske det har vänt men för dem som går ut nu kan det vara svårt. En del tar extra kurser på KTH i väntan på en vändning, säger Caroline Åman.

När hon började på KTH var det ungefär hälften killar och hälften tjejer i hennes klass. Men på många andra delar av skolan är det en kraftig majoritet killar. På exempelvis maskinlinjen var det fyra tjejer och 30 killar.

– Jag tyckte inte det kändes konstigt. Det var snarare roligt att det var så många killar, säger Caroline Åman.

Hon anser inte att hon blir behandlad annorlunda för att hon är tjej och pekar också på att andelen kvinnor ökar även bland professorerna.

– Ute i arbetslivet tror jag att man måste stå på sig lite mer som tjej. Det är viktigt att man tar för sig. Sedan spelar det ­naturligtvis roll vilken arbetsplats man jobbar på.