När jag ska anlita helsvenskar till mitt lilla företag stöter jag på problem. Jag ser ett mönster hos unga svenskar. Många är itutade att småföretagaren är en fiende, som om det skulle råda krig mellan anställda och företagare. Alltför många har under skolåren fått höra att det är farligt att starta eget.

Har man den inställningen är man nog inget entreprenörsämne.

Jag träffade en av grundarna till avatarsunited.com i helgen, Andreas Förnell. Han berättade att de tar minimal lön: ”Vi tar ut exakt så att vi klarar oss och så jobbar vi alla minst tio timmar per dag.”

Det ni, alla kids, vill ni jobba på coola ställen så måste ni vara beredda på att hugga i.

Mitt första jobb på den coola ungdomstidningen Ultra var att beställa tårtor och ringa telemarketing. Jag fick fina och ovärderliga kontakter för livet.

Nu jobbar jag som vd för ett up and coming-webbföretag, utan lön naturligtvis. En ledig helg finns inte i min världsbild.

Jag håller med Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen när hon säger att det är svenskarnas attityd som hindrar många från att bli entreprenörer. Som egenföretagare måste man vara beredd på att göra uppoffringar.

De invandrare som söker jobb hos oss är otroligt annorlunda än svennarna. De säger saker som ”om jag springer från Centralen så hinner jag till mötet” och ”jag avbokar middagen på fredag, så jag kan komma och hjälpa er”.

Doreen Månsson, SVT-profil med bultande hjärta för mångfalden, säger till mig: ”Ofta kommer våra invandrare från en arbetskultur bortom fackförbund och vab-ningar, så man har en mycket hårdare arbetsmoral på både gott och ont. I Sverige har vi inte samma konkurrens om arbeten som i Kina till exempel vilket kanske gör att man tar det lite lugnare än annars.”

Veckans Affärer har gjort en undersökning som visar att företag med många ”nysvenskar” är nöjdare med rekryteringen och att anställda tycker att företag med mångfald är mer attraktiva att jobba för.

Nima Sanandaji, medgrundare av tanke-smedjan Captus som är inriktad på integrationsfrågor, säger till Veckans Affärer: ”Det finns mycket internationell forskning som visar att etnisk mångfald på arbetsplatser är en framgångsfaktor. Men i Sverige verkar bolagen oroliga för förändring och för att ta in människor som avviker från normen, istället för att se det som en utmaning. Det känns tryggare att välja en till av samma sort som någon i samma kompisgäng.”

Men det är ju positivt att de avviker från normen!

Doreen fortsätter: ”Jag har en kompis som driver pizzerian på Malmvägen i Sollentuna och han säger: Klockan fyra varje morgon är jag i Årstahallen för att hämta de bästa råvarorna, alla andra är där klockan sex. Sen jobbar jag hela dan och stänger varje kväll. Alla svenskar går in i väggen. Var är den där väggen någonstans, var ligger den?”

McDonald’s ligger i framkant när det gäller mångfald. På vilket annat företag kan en ung kvinna med invandrarbakgrund bli chef för hela verksamheten med ett budgetansvar på många miljoner och personalansvar för 100–200 personer?

Raymond Mankowitz, kommunikationsdirektör på McDonald’s, vinnare av 2005 års kompetenspris för mångfalds-arbete, säger att många ser mångfald och integration som ett problem som måste lösas.

Själv ser han denna mångfald som en förutsättning för att lyckas i dag och i framtiden. ”Det är inte invandrare som ska integreras utan det är företagen som måste integreras i samhället.”