Som SvD Näringsliv skrev nyligen är det få kvinnliga representanter i de största börsbolagens ledningsgrupper – som ofta består av chefer inom bolagen. Endast 16 procent är kvinnor. Och utvecklingen står still.

Verkstadskoncernen Sandvik, som sedan två år tillbaka inte har en enda kvinna i ledningen, är ett exempel på hur utvecklingen går trögt. Ett mål inom bolaget var att öka antalet kvinnliga chefer från 11 procent år 2004 till 25 procent år 2010. Målet uppnåddes inte. Idag är antalet kvinnliga chefer 14 procent.

Mönstret är genomgående i såväl näringslivet som inom den offentliga sektorn. Och det är få chefer som uppger att jämställdhet är en viktig fråga på deras arbetsplats. Det visar en undersökning gjord av Novus Opinion, som omfattar intervjuer med över 1000 chefer.

Totalt anser 40 procent av cheferna att det inte är en viktig fråga. Det finns dock en liten skillnad inom det privata näringslivet och den offentliga sektorn, i bolagen i näringslivet är motsvarande siffra 45 procent.

– Man tar inte ens en debatt. Det är ointressant, säger Annika Elias, ordförande i Ledarna, som beställt undersökningen. Orsaken till att det ser bättre ut i den offentliga sektorn, där 74 procent ser frågan som viktig, tror hon är att den ligger närmare politiken.

– I näringslivet är det större fokus på resultat och vägen dit är inte så intressant.

I undersökningen framgår att de manliga cheferna tycker att jämställdhetsfrågan är viktigare än de kvinnliga. Men kvinnorna anser sig inte bli jämställt behandlade. Över en tredjedel av de kvinnliga cheferna anser att deras manliga kollegor behandlas bättre avseende anställningsvillkor och lön. Resultatet av kvinnliga chefer under 35 år är detsamma. Att de unga cheferna redan har hunnit möta den bristande jämställdheten i näringslivet är djupt bekymmersamt, anser Annika Elias.

–Det här bekräftar att det går otroligt långsamt. Man hade trott att unga välutbildade kvinnor blir bemötta på ett annat sätt idag och att en utveckling ändå sker där. Men man kan alltså inte se någon förändring, säger hon.

Hon hänvisar till det svar som ofta ges av chefer i såväl börsbolag som offentlig sektor: Att man får ha tålamod, det finns mycket välutbildade kvinnor nu och det här är en situation som snart kommer att förändras.

– Men det här visar att det inte kommer att ändra sig om man inte gör någonting aktivt.

Och just något aktivt är det inte alla företag som gör för att öka jämställdheten. Endast hälften av cheferna inom den privata sektorn har en jämställdhetsplan. Inom den offentliga sektorn är andelen högre. Där uppger 85 procent att de har en plan för att öka jämställdheten.

Den vanligaste åtgärden för att främja jämställdhet är utbildningar för anställda. Det uppger drygt hälften av de tillfrågade cheferna.

– Man har inte alltid jämställdhetsplaner. I många fall har man inte ens en strukturerad plan för rekrytering.

35 procent anger att de använder interna och externa rekryteringsprocesser. Förändrad lönesättning, däremot är det ytterst få som planerar för.

Men Annika Elias har, trots vad hon anser är ett deprimerande resultat, förhoppningar inför framtiden, delvis för att så många chefer är 40-talister och snart går i pension.

– Jag tror inte arbetsgivarna kommer ha råd att välja bort halva arbetskraften, alltså kvinnorna, utan man kommer vara tvungen att leta efter kompetens.

Inom Ledarna tycker man att kvotering av kvinnor till börsbolagens styrelse är en väg att gå för att skapa förebilder för kvinnliga chefer.