Dramaturgin i Gömdadebatten följde den mall som de flesta framgångsrika visslare kan vittna om, med undantaget att förloppet gick snabbare tack vare det inflytande som bloggosfären fått på senare tid.

Till en början slöt sig en isande tystnad i riksmedierna runt utgivningen av Antonssons reportagebok Mia – sanningen om Gömda som kom ut på det lilla oberoende förlaget Blue Media.

På nätet var dock aktiviteten desto större, men den som blev mest ifrågasatt var Monica Antonsson själv. Hon utsattes för så mycket näthat att ett par trådar på det välbesökta forumet Familjeliv fick stängas. Så småningom lystrade emellertid alltfler till Antonssons vissla, och snart kokade nätet av denna fråga som även kom att gälla ”gammelmedias” tigande. Vallen bröts tillfälligt, men snart läckte det ut att en reporter fått sitt uppföljande inslag stoppat av en chef som var nära vän till Marklund, och då briserade nästa bloggbomb. Bloggvärlden rökte ut mediekolosserna ur sina bunkrar och dessa fann sig mer eller mindre tvingade att lyfta upp Antonssons avslöjande på bästa nyhetsplats. Snart hade varenda stjärnskribent yttrat sig i frågan och en debatt anordnades av Publicistklubben i Stockholm.

Men bloggarna nöjde sig inte med det utan fortsatte kräva alla korten på bordet. Punkter blev kommatecken och allt kunde följas i realtid på Monica Antonssons egen blogg. Så lär det fortsätta ända tills visslan från denna ”farmor från förorten” jagat ut varje skelett ur den garderob där sanningen vill hålla sig gömd.

Läs om visselpiporna: "Nickedocka eller väckarklocka".

Vill du prenumerera på Passion for Business? Klicka här!