Grattis Jessica Löfström, Passion for Business har utsett dig till arbetslivets bråkigaste kvinna 2009. Hur känns det?

– Tack, det känns väldigt bra! Jag brukar alltid försöka utmana mina demoner och flera gånger under min karriär har jag gjort saker som jag egentligen inte vågade initialt, men jag har gjort det för att utmana mig själv. Så en till uppmaning till alla kvinnor är: utmanaera demoner. Kicken det ger när du lyckas är fantastisk!

Vad är det som gör att vissa vågarsäga ifrån där andra tiger, envist står kvar, fast utskällningarna blixtrar kring öronen, höjer rösten istället för att böja nacken och inte ger upp inför ett till synes övermäktigt motstånd?

En ängsligare entreprenör än Jessica Löfström hade sagt tack och hej redan när de storväxta ombudsmännen från Byggettan hörde av sig första gången och sa att så här får man inte göra, ditt avtal gäller inte.

Året var 2000 och Jessica Löfström hade kommit tillbaka till Sverige efter ett par år i Italien där hon jobbat som galopptränare och fotomodell. Hon drog igång en verksamhet i mindre skala där hon sålde älgsouvenirer, älgkorv och viltkött.

Själv var hon vegetarian, men ville bidra till att svenskarna åtminstone åt kött från djur som inte levt i fångenskap.

Jessica hyrde in demonstratriser som marknadsförde köttet i matbutikerna, och tyckte att det var roligt att hitta bra folk så hon fortsatte med receptionister och serveringspersonal.

Fröet till det som sedan blev ExpanderaMera såddes när hon hyrde ut några möbelmontörer.

– Jag trodde att jag hade kommit på något som ingen annan hade kommit på, säger Jessica och skrattar lite åt sin egen naivitet.

Där Jessica euforiskt fick för sig att hon hade kläckt ett så kallat ”columbi ägg”, det vill säga fått en genialisk idé, var det i själva verket så att de etablerade bemanningsföretagen hade bedömt att matchen med Byggnads var för svår för att vinna, och därför betraktat byggsektorn som en förbjuden zon kringgärdad av höga murar.

– En förklaring till att jag överhuvudtaget vågade göra det här är nog att jag inte riktigt fattade vidden av vad jag gav mig in i, men visst grät jag ibland, berättar Jessica.

Jag blev ju jätterädd när Byggnads hörde av sig. Byggnads ogillade att ExpanderaMera tillämpade kollektivavtal. I stället krävde facket bemanningsavtal. Men Jessica Löfström tyckte att bemanningsavtalet var sämre och vägrade.

– Jag glömmer aldrig första gången jag skulle träffa de här tunga killarna på Byggettan, jag kände mig som en rätt liten tjej och jag fattade inte heller vad jag hade gjort för fel.

Hur rädd hon än var så stod hon på sig. Hon la aldrig ner ExpanderaMera och trodde hela tiden på sin affärsmodell även när företaget blev satt i blockad och hon fick säga upp alla anställda.

Vändpunkten kom i samband med den omskrivna konflikten i Waxholm sommaren 2004 när Byggnads satte det lettiska byggföretaget L & P Baltic Bygg i blockad för brott mot kollektivavtalet och förlorade en hel del goodwill i den omfattande mediebevakningen, och dessutom förlorade i EU-domstolen.

– Jag tror att Byggnads var lite chockade. De var vana vid att det var de som hade allmänhetens sympatier på sin sida, det var de som var de små och fattiga mot de stora, rika bolagen, men plötsligt var rollerna omvända. Det var Byggnads som företrädde de väletablerade intressena inom en svensk regelram mot de fattiga byggjobbarna från Lettland, resonerar Jessica. I det läget insåg de, tror jag, att det inte såg bra ut att vara emot all förändring och alla entreprenörer och därför beslutade de sig för att ge mig en chans.

Jessica fick ett hängavtal och idag är hon och hennes gamla kombattanter från Byggettan på riktigt god fot med varandra. De har också gemensamma intressen att hålla svartjobbsbranschen stången, ett stort problem i byggsektorn.

– Jag tror de litar på mig nu och fattar att jag är seriös. Jag är lika mån som Byggnads om att de som jobbar ska ha vita, anständiga jobb med bra löner och villkor, säger Jessica.

Vad som gör att just hon har vågat säga ifrån, gå sin egen väg och uthärda flera år i blockad har nog att göra med förhållanden i barndomen, tror Jessica. Hennes farfar startade en liten plåtslagarfirma, Årsta plåtslageri, som idag drivs av hennes pappa, hennes bror och kusiner.

– Jag har ju levt med det här lilla familjeföretaget hela tiden under min uppväxt, och dessutom inom bygg och anläggning så branschen var inte främmande för mig, säger Jessica. Jag vet vad det handlar om att vara småföretagare, att jobba med motstånd och att man måste vara seg för att klara sig.

En annan förklaring till Jessicas och ExpanderaMeras framgångar ligger i stallmiljön. Jessica har levt i stallet och med hästar sedan hon var en liten flicka.

– Det finns knappt några män, utan här är det kvinnor som är auktoriteterna och då gäller det bara att jobba stenhårt. Hästvärlden är också kraftigt hierarkisk så det går inte att vara bråkig på något gapigt eller ostrukturerat sätt, snarare tvingas man kanalisera sin bråkighet så att den blir väldigt effektiv, säger Jessica, som också påpekar att en hel del framgångsrika kvinnor i näringslivet också är gamlahästtjejer, till exempel Hemfrids grundare Monica Lindstedt och ekonomiskribenten och styrelseproffset Pernilla Ström.

– Man blir stark av att tvingas kämpa för att få bli skötare till en häst, och sedan bara fortsätter det, säger Jessica.

Nu har hon precis blivit mamma för första gången. Lille Ludvig är 10 veckor och sover i sin säng på kontoret medan Jessica jobbar, fast inte riktigt lika mycket som vanligt, oftast kommer hon in vid lunch och jobbar till fem. Ludde har hon tillsammans med Martin som hon träffade för fyra år sedan.

Dessförinnan levde hon i flera år i vad hon beskriver som ett destruktivt förhållande.

– Att våga bråka enbart på jobbet räcker inte, säger Jessica. Det är en viktig lärdom i mitt liv att vill man komma någonstans som kvinna så måste man våga säga ifrån hemma också. Det suger alldeles för mycket energi att leva kvar i dåliga förhållanden.