KRÖNIKA | Cecilia Axelsson, reporter & krönikör på SvD Näringsliv

I det senaste numret av SCB:s tidning Välfärd redovisas en studie som omfattar de 160000 par som bildades 1999–2001 och hur relationen utvecklats fram till 2010. Parbildning är i detta fall lika med giftermål, samboförhållande med gemensamma barn eller registrerat partnerskap.

Här finns det svart på vitt vad som krävs för att ett förhållande ska hålla. I korta drag gäller det att vänta till efter 30, skaffa en hög utbildning och att välja en jämnårig partner med liknande utbildningsbakgrund.

Det är alltså ingen brådska med att stadga sig. Enligt statistiken sepererade tre av tio par som var under 25 år vid parbildningen. Ju högre medelålder, desto färre var separationerna.

Yrkesvalet visar sig också ha betydelse. Gemensamt för grupperna med den största andelen skilsmässor är att det handlar om yrken med låg utbildning. Brandmän, väktare och kriminalvårdare ligger i topp när det gäller separationer. Var fjärde person i den yrkesgruppen bröt upp från relationen. Jobb inom kök och restaurang, service, bygg och fabrik finns också på separationernas tio-i-topp.

Högutbildade däremot verkar hålla ihop. De yrken som har lägst andel skilsmässor är jobb som kräver högskoleutbildning. Högst ligger ”specialister inom biologi, jord- och skogsbruk”, där bara en person av tio hade brutit upp från sin partner. Civilingenjörer, arkitekter, fysiker och förskollärare är andra med lång- variga relationer.

Några förklaringar till resultatet bjuder SCB inte på, så det fritt fram för egna kannstöperier. Fria jobb med förhållandevis hög lön kanske skapar en tillvaro med mindre slitningar än tuffa jobb med sämre lön?