Investors styrelseordförande Jacob Wallenberg har, tillsammans med sin kusin Marcus Wallenberg, ordförande i SE–banken, varit i blåsväder denna finanskrisvår – de har anklagats för att ha försökt höja lönen till en kvinna, SEB:s vd Annika Falkengren. Sällan har så många som i vanliga fall är på motsatta sidor i den offentliga debatten, varit så samstämmiga.

Statsminister Fredrik Reinfeldt tyckte att det var provocerande, Mona Sahlin att det var skandal, till och med hans egen mor var ”rasande”, berättade Jacob Wallenberg i SVT:s ”Agenda”. De tycktes dock ha försonats efter att Jacob Wallenberg hade gett sin version: att det i själva verket rörde sig om en sänkt ersättning, totalt sett, även om hans mamma först hade blivit ännu argare och frågat ”men varför sade du inte det då?”

Budskapet hade dock än svårare att landa i någon förståelse utanför den inre kretsen och Annika Falkengren, en av ytterst få kvinnor i landet som över huvud taget finns med bland männen på den här lönenivån, fick i stort sett ensam schavottera i medierna som skyldig till oansvarighet. Affären avslutades med att höjningen av SEB–topparnas fasta löner drogs tillbaka och Jacob Wallenberg avböjer att svara på fler frågor om Annika Falkengrens lön när han träffar PfB.

– Som jag sade i ”Agenda” blev detta helt fel, och vi backade därför beslutet. Jag har full förståelse för folks reaktioner och ilska. Nu måste vi lägga all tid och kraft på att återvinna förtroendet hos våra kunder och våra anställda.

Vi träffas i hjärtat av Wallenbergimperiet, på maktbolaget Investors kontor, i ett mötesrum med vackra ljusa, men enligt Jacob Wallenberg rätt obekväma, soffor. Med under intervjun är Beatrice Bondy Engström, hans högra hand och senior adviser, ekonomiedoktor med gedigen erfarenhet från maktens korridorer, något äldre än Jacob Wallenberg. Det är slående hur denne man, utsedd till Sveriges mäktigaste, både privat och i sitt jobb uppenbarligen lyssnar på kvinnor. Vem en manlig makthavare väljer som den som ska ”viska i hans öra” är en viktig signal.

Det är Beatrice Bondy Engström som har gett honom rådet att ge den här intervjun. Hon anser att jämställdhet är en viktig fråga och hon föreläser själv ofta om den, både internt och externt. Jacob Wallenberg tycker också att det är en viktig fråga. Senast jag såg honom var på ett möte om jämställdhet i näringslivet där han var inbjuden att tala inför en ytterst homogen kvinnlig publik som visade märkbar irritation över trögheten när det gäller att tillsätta kvinnor i styrelser och företagsledningar.

De köpte heller inte Jacob Wallenbergs försök att hålla fram den tidigare S–regeringen Perssons ”varannan damernas” som ett nivåtapp i kompetens. ”Håller du med om att IQ är jämnt fördelat mellan könen?” var en av de skarpa frågor som Jacob Wallenberg fick.

Hur kändes det att stå där och svara för den bristande jämställdheten, ensam, inför alla dessa kvinnor? Jacob Wallenberg går inte med på att han skulle ha varit så hårt ansatt, men han tycker att det är olyckligt att det ofta blir fokus på jämställdhet i just bolagsstyrelser.

– Det finns kanske 1 800 styrelseposter att dela på, det vill säga max 900 till kvinnorna om man delade på hälften, men skulle man fokusera på ledningsgrupperna finns det betydligt fler tjänster för kvinnorna. Att debatten koncentreras på styrelserna skjuter bredvid målet. Vi borde i stället se till att få fler kvinnor på de operativa posterna.

Problemet med styrelseposter är, enligt honom, att det är väldigt sällan som män befordras i två eller fler nivåer, nu krävs det att man skulle göra så med kvinnor.

– Att lyfta kvinnor direkt in i styrelser utan att de har gått den vanliga befordringsgången riskerar att fungera sämre.

Jacob Wallenberg är emot kvotering till styrelser, men intresserad av att diskutera varför den norska kvoteringslagen av många har ansetts ha slagit så väl ut. En majoritet av företagsledningar i Norge säger sig, enligt flera undersökningar, vara nöjda med lagen om att fyrtio procent måste vara kvinnor i styrelserna.

Han menar att man bör vara försiktig med att dra säkra slutsatser om resultatet ifall en liknande lag infördes här. Det bör också utredas om kvinnorna i Norge till exempel innehade högre befattningar redan när lagen infördes.

– Det är viktigt att fundera vidare kring om det finns skillnader mellan den norska och den svenska situationen, säger Jacob Wallenberg.

Samtal med affärskvinnor som har erfarenhet av det norska näringslivet tyder också på att det kan finnas skillnader i inställning till karriären mellan norska och svenska kvinnor, efter en viss nivå. Jacob Wallenberg identifierar problemet som att svenska kvinnor ofta hoppar av karriären vid 40–45 års ålder, som har framförts i en aktuell undersökning.

– Precis när de är på väg in i företagsledningarna, när jag vill ha dem kvar, och när de på allvar skulle kunna kvalificera sig för till exempel styrelseposter, då slutar de.

Annars brukar man anföra skillnader mellan Sverige och andra europeiska länder och även USA när det gäller möjligheten att anlita betald hjälp med barn och hem. Jacob Wallenberg tror också att en del av förklaringen handlar om sådana praktiska lösningar, eller brist på sådana.

Det kan också vara en attitydfråga. I Sverige anses det inte normalt att lämna bort sina barn när de är riktigt små. Det anses inte heller korrekt att inte göra det mesta hemma själv. Jacob Wallenberg pekar indirekt på det gamla svenska folkhemmet, välfärdsmodellen som har förändrat normerna så att även kvinnorna från medel- och överklassen tycker att det normala är att ta hand om allting själv. Har man de kraven på sig, att både arbeta lika hårt på jobbet som en man och göra det mesta av arbetet hemma, så går det inte ihop.Någonstans brister det, menar han, och då hoppar många svenska kvinnor av karriären och väljer hemmet och barnen.

Men gör du det inte enkelt för dig genom att lägga problematiken utanför arbetet? Finns det inte diskriminerande strukturer inom arbetslivet också?

– Vi kan säkert bli bättre. Det är så lätt att fastna i gammaldags tänkande, men jag tycker ärligt talat att vi verkligen försöker. Jämställdhet är en viktig fråga för oss, och vi har ju ständigt ögonen på oss.

Vi ser till exempel alltid till att ha ett så öppet rekryteringsförfarande som möjligt och att det ska finnas kvinnor kvar bland slutkandidaterna till en tjänst. Lotta Snickare, PfB:s karriärcoach, talar om skillnader mellan ”regelbrytande och regelföljande” i arbetslivet. Kvinnor blir regelföljare genom inlärning från tidig ålder, vilket belönas upp till en viss nivå i arbetslivet, sedan krävs regelbrytande för att komma vidare, det vill säga att förhålla sig självständigt till regelverken, det har männen mycket bättre träning i. Därför stannar kvinnor vid första linjens chefsskap, enligt henne.

Hur kommenterar du det?

– Det tror jag att det ligger något i, men frågan är hur man åtgärdar något sådant som uppenbarligen inte bara handlar om arbetslivet, utan har börjat långt tidigare. Jag tror också att man får ha förståelse för dem som faktiskt inte vill vara kvar i racet, som hoppar av och vill ta det lugnare. Det kräver enormt mycket arbete att nå toppen. Man måste ha respekt för vad som krävs för att nå seniora positioner.

Hur väl stämmer Wallenbergarnas motto ”Verka men inte synas” (Jacob Wallenberg säger att det ska vara ”vara, men inte synas vara”) överens med tidens ideal, där alla vill synas? Ett gammaldags mansideal i näringslivet med en hårt arbetande doldis på toppen, respekteras inte som förr. Att hålla i trådarna bakom slutna dörrar anses inte lika eftersträvansvärt som att visa sig i strålkastarskenet. Direktören ska vara en estradör. Dörrarna har öppnats, också för kvinnor.

Jacob Wallenberg är rätt irriterad över den genvägsmentalitet och kortsiktighet som han tycker märks bland yngre män och kvinnor, som gärna vill ha hög lön och position snabbt men inte sällan drar sig för mycket osynligt ihärdigt arbete.

– Man vill både ha kakan och äta den. Du jobbar tre år på Handelsbanken, sedan pyser du i väg med din bästa polare till Australien, sedan kommer du tillbaka och jobbar tre år på SE–banken och ändå vill du vara med i karriärracet.

Han tycker inte att det är helt lyckat att hoppa runt mellan arbetsgivare. Han menar att det kanske finns stråk av ”curlingbarn” hos unga män och kvinnor som vill ha både toppjobb och samtidigt vara hemma med barn, kanske i flera år.

– Jag har inget emot jämställdhet, självklart ska kvinnor ha lika chanser som män till utveckling och befordran, men jag tycker ibland att vissa kvinnor vill förlägga problemet överallt utom till sig själv, i sitt eget individuella liv. Man kan inte lösa allt genom kvotering, ändrade regelverk eller ändrade attityder. En del handlar också om att stå för sina egna val, och ta konsekvenserna. Det går inte att komma ifrån.

– Jag är gärna självkritisk, men kvinnorna måste också se sig själva i spegeln.

Fredrik Reinfeldt är en av dem som har tagit upp att om kvinnor hade funnits i fler ledande befattningar inom näringslivet så har den ekonomiska krisen sannolikt varit mindre omfattande.

Beatrice Bondy Engström nickar och försäkrar Jacob Wallenberg att frågan är relevant och diskuteras inte bara i Sverige utan i alla länder som är drabbade av finanskrisen.

– Är det inte lite kvalificerat önsketänkande? säger Jacob Wallenberg. Det kan man ju inte veta särskilt enkelt. Det går inte att säga hur kvinnorna skulle vara när de väl befinner sig på de högsta positionerna.

Han önskar sig över huvud taget en mer balanserad syn på jämställdhetsfrågan som även innefattar bättre insikt i ”vad det kräver att köra mot toppen”.

– Vill man vara med och kämpa om seniora positioner så får man offra något. Man kan inte både göra det och åka jorden runt, eller både det och gå hem klockan fem. Som du hör: jag är sökande. Jag är intresserad av nya perspektiv, ny kunskap, jag är öppen för förändringar, men jag vill att de ska baseras på stadig grund, inte hastas fram för att tillfredsställa högröstade tillfälliga opinioner.

– De senaste två styrelseledamöterna jag var med och tillsatte var kvinnor. Jag har knappt varit med om att tillsätta en man i en styrelse de senaste åren

Vill du prenumerera på Passion for Business? Klicka här!

Nytt nummer ute nu!