Det är dystra siffror som regeringen presenterar i sin vårproposition. Arbetslösheten blir år 2010 11,1 procent. År 2011 väntas den toppa på 11,7 procent för att sedan sjunka lite till 11,3 år 2012.

Det kommer att ställa stora krav på hushållen att klara en så hög arbetslöshet.

För att vara rustad är det bra med både sparkapital och medlemskap i a-kassan. Betala av på lånen och på andra sätt minska sårbarheten är också bra sätt att möta hårdare tider.

Samtidigt är det just sparsamheten som gör att vi gräver en djupare grop. Konsumerar vi för mindre så blir fler arbetslösa.

Just nu färdas vi i en nedåtgående spiral. När vi konsumerar mindre, fler får sin inkomst sänkt i och med arbetslösheten och företagen tjänar mindre så minskar skatteintäkterna.

När skatteintäkterna minskar så måste den offentliga sektorn spara. Fler som arbetar där förlorar jobben.

Det är därför som arbetslösheten kommer att bli lång och utdragen enligt regeringens prognos.

Visst går det att skapa jobb också. Men det blir i så fall med lånade pengar. Och dessa pengar ska betalas tillbaka i bättre tider med risk för att då dämpa en god uppgång. Och stora lån för ett litet land är inte heller bra.

Men lite vill ändå regeringen göra för att mildra effekterna av arbetslösheten. 17 miljarder avsätts extra under de tre närmaste åren.

Oppositionen vill satsa ännu mer. Och vi kan räkna med en debatt kring detta som går långt in i nästa års valrörelse.

På samma sätt kan vi räkna med att debatten går ända in i våra kök. I varje familj kommer frågan att vara - ska vi använda pengarna nu eller ska vi spara dem för den bistra vinter som regeringen spår väntar oss? För i år har det genomsnittliga hushållet fått en ökad köpkraft som är historisk hög. Nästa år ser bilden helt annorlunda ut. Det är så snabbt som ekonomin förändras i dessa tider.