Louise Persson har skrivit boken Klassisk feminism som släpps i helgen i samband med Internationella kvinnodagen. Hon anser att feminismen i Sverige har blivit vänstervriden och i boken för hon fram en feministagenda baserad på mer individualistiska idéer.

Varför skrev du boken?

– Därför att jag tyckte att det individualistiska perspektivet saknades i debatten. Det finns en tendens att feminism blir vänsteranstruket eftersom den stora majoriteten av de som för feministiska frågor i Sverige har ett vänsterperspektiv. Jag har undrat över varför det ska behöva vara så och började snegla på annan sorts feminism, säger Louise Persson.

Hon har skrivit boken under de senaste två åren och tittat mycket på amerikansk och brittisk feminism samt gått tillbaka till 1800-talsfeminism. På sin blogg har Louise Persson till exempel ett citat som lyder:

”Jag erkänner inga rättigheter förutom mänskliga rättigheter. Jag vet inget om mäns rättigheter och kvinnors rättigheter.” Angelina Grimke 1836, individualist och feminist.

Att lagstifta om kvinnors rättigheter på vad hon anser är fel sätt, genom kvotering eller liknande, tror hon kan öka skillnaderna mellan kvinnor och män.

– Det finns jättemycket att säga om andra sorters feminism som har relevans för vår svenska diskussion. Det blir mycket mer givande om det blir fler röster i en debatt och ifrågasätter hur vissa frågor som vi kanske tar för givet, som den förda familjepolitiken och vad den betyder för kvinnors frihet, säger Louise Persson.

I boken ifrågasätter hon huruvida staten är en bra allierad i kampen för jämställdhet.

– Jag tycker nog att det viktigaste jag tar upp i boken är just diskussionen om statens roll i våra liv. Staten är inte så självklar som allierad utan kan vara något som motverkar vår egen utveckling, säger hon.

Speciellt är det familjepolitikens effekter Louise Persson ifrågasätter. Hon menar att den står på två ben – delvis ska den befria kvinnorna från familjen och göra dem oberoende, men samtidigt syftar den till att människor ska föda barn.

– Familjepolitiken gör att könsmönster förstärks, som att fler kvinnor arbetar deltid eller är borta från arbetsplatsen.

Hon anser att USA är ett av de länder där det fungerar bäst. USA har ingen stor familjepolitik, vilket gör att när kvinnor satsar på karriären gör de det fullt ut, menar hon, och pekar på att USA har en större andel kvinnor i chefspositioner än Sverige.

Fast att ändra på Sveriges generösa familjepolitik vore samtidigt ett mycket stort steg.

– Om vi inskränker på familjepolitiken föder folk kanske inte så mycket barn. Fast om vi har en sådan här familjepolitik leder det till ojämställda strukturer.

Om man ska ha familjepolitiken som en jämställdhetsåtgärd skulle man kanske kunna individualisera föräldraledigheten så att den vanliga kärnfamiljen får hälften var, resonerar hon.

– Men man måste ju fundera på hur det skulle kunna fungera. Det riskerar ju samtidigt att bli heteronormativt, säger Louise Persson.

Hon är motståndare till kvotering och tycker att diskriminering är en social struktur det går att arbeta med.

– Kvotering innebär en risk att institutionalisera uppfattningen att män och kvinnor är olika. Jag anser att det finns mycket vi kan lösa genom att arbeta genom fredlig kampanj eller bojkott. Allt måste inte lösas genom riksdagen, säger hon.

Politiker blir ofta otåliga, anser Louise Persson, och vill att det ska hända något på en gång. Hon tror mer på en utveckling som sker genom kampanjande på gräsrotsnivå.

– Jag tror att det viktigaste med attitydförändring är att den vars attityd jag försöker förändra håller med mig, säger Louise Persson.