För sex år sedan startade Lena Ahlström Akademin för det uttrycksfulla ledarskapet.

Ledarskaps och kommunikationsprogrammet har uppmärksammats, inte minst för att det är en kvinna som driver verksamheten och inte mindre för att kända skådespelare och estradörer är handledare – Lena Endre och Anneli Alhanko (som båda är delägare), Sissela Kyle, Marie Richardson, Jonas Karlsson, Reine Brynolfsson, Rickard Wolff med flera.

Här botas scenskräck hos ledare som oavbrutet har ögon riktade mot sig på arbetsplatserna.

– En ledare sänder också när hon eller han är tyst, medarbetarna registrerar allt, säger Lena Ahlström.

Lena Endre fyller i:

– Men de flesta är helt fokuserade på sina uppgifter Det var Lena Ahlström – före detta vice vd i Föreningssparbanken, kommunikationskonsult och ledarutvecklare – som skapade ledarträningen där scenspråk och ledarskap mixas och där eleverna bokstavligt får äntra scenen.

– Jag hade så länge frapperats av hur vissa teaterregissörer kunde få ut så mycket av människor, men andra ingenting, säger hon.

Läs Lena och Lenas råd att komma över scenskräcken.

Och fortfarande tycks scenskräck vara en utbredd åkomma bland chefer och ledare, enligt Ahlström och Endre. Men den som tror att de lär ut skådespelarknep blir besvikna. Det handlar egentligen bara om att våga vara sig själv och få tillgångtill hela sitt uttrycksregister, vilket inte är så bara.

– Många saknar kontakt med sig själva när de kommer. Och det kan faktiskt vara en makalös resa att ta kommandot över sig själv, våga förstärka sina egna uttryck och börja använda en större del av sig själv. Det är jätteroligt att se människor växa, säger Lena Endre.

Ju mer av sig själv som ledaren signalerar, desto trovärdigare blir budskapet. Och att den enda källan till genuinitet är varje människas egen unika design.

– Alla människor är jätteintressanta att lyssna till och titta på om de är sig själva, säger Lena Endre.

Så en chef får visa känslor?

– Ja, det är kvittot på angelägenhetsgraden. Man ska färga budskap med sin personlighet, bara det som sägs med sann känsla blir uttrycksfullt, svarar Lena Ahlström. Det är en villfarelse att seriösa budskap måste framföras med stenansikte. Vederhäftigheten blir inte mindre av oro, glädje, entusiasm eller engagemang.

G ö r a bra ifrån sig är en sak, att v a r a är något annat och som vi är uppfattas vi. Länge har vi förstås känt till att orden vi uttalar står för en bråkdel av de budskap som vårt kroppsspråk och röst sänder ut. Spänningar märks.

– Klassiskt är ju uppdragna axlar eller föreläsare som börjar vanka fram och tillbaka, säger Lena Endre. Och det förvånar mig att så många ledare fortfarande läser innantill, förlitar sig på ljuskanoner och undviker ögonkontakt.

Sådant klassas alltså inte som ett uttrycksfullt ledarskap. Snarare ska det till självkänsla, lyssnande, närvaro ochempati – sådant som många måste träna sig på att uttrycka.

– Jämför med idrotten, säger Lena Ahlström. Idrottarna tränar 95 procent av tiden och tävlar 5 procent. Med ledareär det tvärtom: de presterar 95 procent och tränar max 5 procent.

– Och många gånger kan träningen behöva bestå av att glömma sig själv för att det genuina uttrycket ska komma fram, fortsätter hon.

Varför drabbas man av rampfeber?

– För att de flesta är så ovana att framträda, säger Lena Endre.

Folk blir chefer, rektorer och ledare utan att någonsin tidigare ha stått inför en publik, aldrig haft anledning att fråga sig ”hur blir jag förstådd” eller ”vad är det jag gör”.

– Och de flesta av oss går omkring med inre hårda domare och egna censurröster.

En kvinna sade till exempel nyligen att ”de mest katastrofala presentationerna gör jag när min chef finns bland åhörarna”, säger Lena Ahlström.

Själv minns hon ett hjärnsläpp under ett framträdande för ett fyrtiotal SAS-chefer.

– Jag hade noll kontakt med mig själv och tvingades avbryta mig själv efter tio minuter och medge att jag inte hade enaning om vad jag hade sagt, frågade om jag kunde börja om. Det blev förlösande och en omedelbar närvaro uppstod med åhörarna. Och för mig själv blev det glasklart hur den retoriska processen fungerar.

Skiljer sig kvinnligt ledarskap från manligt?

– Kvinnor har kanske en större benägenhet att förminska sig, men blygheten är unison; också män kan ha tunga kappor över sina axlar, säger Lena Endre.

Vad vinner man på att bli mer uttrycksfull?

– Man blir tryggare som ledare. Storheten ligger i att kunna släppa sig själv och helhjärtat kunna ägna sig åt och lyssna på de människor man möter. Då vinner man tilltro och handlingskraft, säger Lena Ahlström.

Vill du prenumerera på Passion for Business? Klicka här!