När jag i våras kom ut som entreprenör blev det ett himla liv i medierna och mitt liv förändrades dramatiskt.

Det är anmärkningsvärt att en sådan sak som egenföretagande är så uppseendeväckande i Sverige.

Det har lett mig till slutsatsen att företagare är arbetsmarknadens bögar, fastanställda är motsvarigheten till ”straighta”. Företagare betraktas som avvikare och ses som personer som valt en skum och udda livsstil. De är inte så många men de sticker ut, provocerar och är ofta oerhört idérika och nyskapande.

Det intressanta är att man också kan dra paralleller mellan politikers gulligullande med HBT-personer och gullet med företagare. I realiteten är det så klart mest läpparnas bekännelser, både HBT-personer och företagare får känna på hur det är att leva som minoritet i ett samhälle helt skapat för heteros respektive anställda. Sverige är anpassat för ”straighta” löntagare i dubbel bemärkelse.

Men jag är inte ny som företagare, i själva verket har jag aldrig varit anställd.

Jag startade mina bolag för att få vara min egen. Jag kan inte tänka mig nåt värre öde än att bli anställd. Att ha fasta tider och chefer som bestämmer över mig skrämmer mig mer än en Stephen King-skräckis. Det är illusionen av frihet som jag gillar, jag kan planera min tid även om ett liv som egenföretagare knappast trollar fram fler timmar ur dygnet.

Jesper Kouthoofd, en av grundarna av Acne, berättade i en fantastisk intervju i första numret av Filter om hur Acne köpte dyra möbler för sitt första startkapital. ”70 000 gick åt till en stor plasma-tv att hänga på väggen i lokalerna ovanför Butterick’s på Drottninggatan, sedan köptes fyra stolar av den danske stjärndesignern Verner Panton. Några inspirerande coffeetableböcker och en Köpenhamnsresa senare var startpengarna slut.”

Sådant är underhållande att läsa om i tidningen men det som funkar i verkligheten är att göra som Jonas Vig från Bambuser. Han körde ”cykel och nudlar”-stilen innan de till slut fick in riskkapital.

Hur växer man som litet bolag med minimal budget? Jo, genom att koka soppa på en spik, eller bättre uttryckt, skapa kreativa samarbeten på ett annorlunda vis.

Som det vi på Vulkan.se gör tillsammans med McDonald’s. Vi kom på att McDonald’s borde ha en stor skrivartävling ihop med Vulkan.se där de kan peppa invandrarungdomar och få dem att beskriva sin vardag. Jag kontaktade dem och ”Ungdomens röst” föddes. Nyamko Sabuni är juryns ordförande. Liknande samarbeten gör vi med Ving och Libero.

Jag har haft så otroligt kul det senaste året.

Det ringer folk hela dagarna, riskkapitalister och kända entreprenörer blandas med mammor med affärsidéer som ingen tänkt på.

Företagare är faktiskt inte bara farbröder från Handels med styrelsemöten på Stureplan. Lika ofta är det mammor, som 150 meter därifrån har möten i Humlegården (med sina barn i släptåg). Var inte så säker på att det är Handelsmännen som är de mest framgångsrika.

Mest gillar jag dig, coola morsan Anna, som ringer 250 samtal per dag och nu har talförbud i sommar! Maken till företagarbrud har jag aldrig skådat.

Varför jag satsade alla pengar jag hade för att starta Vulkan.se? För mig handlade det om att hoppa på sista tåget bort från Loserville. Ur & Penn-ägaren Ayad Al Saffar har sagt: ”Ett misslyckande är ingen förlust. Den som misslyckas blir en erfarenhet rikare.”

Så vad väntar du på? Du kan mer än du tror.Plocka fram din dröm och genomför den. Ta ett djupt andetag, satsa allt och kasta dig på det där tåget.

Fotnot: Vulkan.se erbjuder skribenter att publicera sina böcker på nätet eller i tryckt form.