Han har kallats för "innovationsguru" och blev tv-kändis när han gjorde en dokusåpa av sin 72-timmarsmetod: att på bara tre dygn gå från idé till prototyp eller patent och helst också ha ett klart kontrakt med ett företag.

Kaj Mickos var i många år professor i innovationsteknik vid Mälardalens högskola. Som 65-åring har han idag titeln "professor emeritus" men han jobbar fortfarande på heltid med att hjälpa innovatörer. Han antyder också att han har en ny professur på gång men vill inte säga vad det rör sig om.

Det finns mycket i dagens entreprenörsklimat som förskräcker den Finlandsfödde Mickos. I höstas föreslog han att regeringen skulle göra 2009 till ett innovationsår för att frigöra den kreativitet som finns hos landets drygt fyra miljoner arbetstagare. Men det blev kalla handen.

Felet, tycker Mickos, är att svensk politik idag är alltför inriktad på att främja traditionell forskning eftersom man är fast i ett gammalt tänkande att det främst är tekniska innovationer som leder till nyföretagande och nya jobb.

- Dagens politik är alldeles för inriktad på de fyra klassiska teknikområden: nano, bio, IT och telekom. Men samhället ser helt annorlunda ut idag. Dessutom är tänket bakom vår innovationspolitik fortfarande på samlarstadiet. Man försöker fånga upp det som uppstår spontant, helt utan systematik, säger Kaj Mickos.

Han menar att feltänket grundar sig i den föråldrade uppfattningen att det är uppfinningar i stil med Sven Wingquists flerradiga kullager och Håkan Lans datormus som ska frälsa svensk industri även framöver.

- Det finns en romantisering av det ensamma geniet som sitter i en källare och tänker djupa tankar. Men för mig är innovationer ingen individuell sportgren utan en utpräglad lagsport. Samhället idag är för komplicerat för att man ensam ska kunna ta produkter till marknaden, säger han och fortsätter:

- Det finns en överbetoning av idéns betydelse. Idén är bara en riktningsangivelse, det viktigaste är inte att samla på bra lösningar utan att samla på bra problem. Vad finns det för problem på marknaden som folk är beredda att betala för lösningar på?

Kaj Mickos återkommer gång på gång till just detta: att innovationerna måste vara marknadstillvända.

- Det måste finnas på marknaden för att det ska vara en innovation. Idag finns det ett missbruk av orden när man kallar idéer och uppfinningar för innovationer. Men det är först när man fått ut sina produkter på marknaden som man kan prata om en innovation. Min definition av en innovation är: "en överraskande nyhet som har nått marknaden".

Han tycker också att alldeles för få innovationer uppstår i den allt viktigare tjänstesektorn.

- Idag jobbar 80 procent av befolkningen med tjänster. Det är alldeles självklart att det är här innovationerna måste komma. Vi kan inte bara få nya produkter. Men tillblivelsen av nya tjänster och nya produkter hänger ihop, säger Kaj Mickos och tar exemplet med hur nya nedladdningstjänster har uppstått för musik till allt mer avancerade mobiltelefoner.

När Kaj Mickos förra året var programledare för sin tv-variant av "72 Hour Race" i TV8 tog han under de tio programmen fram runt 100 patenterbara produkter varav ett tjugotal såldes.

En av de största succéerna stod 13-åriga Annabelle Temml för. Hon hade löst problemet med stearinljus som inte passar i ljusstaken med en silikonhållare som passar alla ljus och som dessutom inte brinner upp.

I ansökningsformuläret till programmet hade Mickos glömt att inkludera en ruta om ålder så han lät Annabelle vara med trots hennes ringa ålder och ljushållaren köptes direkt av heminredningskedjan Duka.

Nyligen har SVT lanserat sin egen innovationssåpa "Draknästet" där bland annat finansmännen Sven Hagströmer och Mats Gabrielsson satsar egna pengar i intressanta utvecklingsprojekt.

Men Kaj Mickos tycker inte att programmet ger en rättvisande bild av svenskt nyföretagande. De flesta innovatörer behöver riskkapital i ett betydligt tidigare stadium än vad som framskymtar i "Draknästet".

- Jag retar mig på det där programmet. Dels finns en tendens att bara satsa på stora idéer som ska slå överallt. Sedan är det ju redan färdiga eller halvfärdiga projekt som drakarna säger bu eller bä till. Men sådana här bolag har inte tillkommit genom någon slags jungfrufödsel utan det ligger flera års jobb och flera miljoner kronor bakom, säger Kaj Mickos och tillägger:

- Det är de första pengarna som verkligen är svåra att få tag på. I början av ett projekt finns bara risker och inga vinster!

Läs i faktarutan här ovan om Kaj Mickos bästa tips för den som tycker sig ha en smart affärsidé.