Att vara arbetslös och bli företagare med starta-eget-bidrag kan både drabba och möjliggöra. Det förändrar livssituationen men inte alltid till det bättre, visar Christer Johanssons avhandling i sociologi vid Linköpings universitet, i avhandlingen "Den ofrivilligt frivillige företagaren", som lades fram strax före jul.

Sedan 1984 kan arbetslösa som startar eget företag kunnat få sex månaders bidrag som arbetsmarknadsåtgärd. Bidraget var vanligast under 90-talets lågkonjunktur men har nu börjat öka igen. Numera benämns det stöd till start av näringsverksamhet.

Christer Johanssons avhandling omfattar både kvantitativ och kvalitativ metod. Han har intervjuat 26 aktiva och före detta företagare i Östergötland, som fick starta-eget-bidrag i mitten av 90-talet. Med deras livsberättelser som grund har han undersökt synen på bidraget och inställningen till arbete och arbetslöshet. Resultaten bygger även på en länsomfattande enkätstudie.

– Forskningen hittills har framförallt studerat hur effektivt ­bidraget varit som arbetsmarknadsåtgärd i jämförelse med andra åtgärder men personerna bakom statistiken har inte intervjuats, säger Christer Johansson.

Han anser efter att ha gjort sina djupintervjuer att starta-eget-bidrag inte är något botemedel mot arbetslöshet, och att det finns en övertro på bidragsföretagande som en generell utväg ur arbetslösheten.

– Nu finns även bidrag till yngre, under 25 år, som vill starta eget, men frågan är om alla är lämpade att starta eget, om man exempelvis aldrig har haft en anställning eller med minimal arbetslivserfarenhet, funderar Christer Johansson.

Avhandlingen visar att bidraget både drabbar och skapar möjligheter, mycket beror på inställningen till arbete och tidigare erfarenheter. Många som fått starta eget-bidrag ifrågasätter om just arbetslösa är rätt grupp att satsa på för eget företagande.

Av intervjuresultatet framgår att starta-eget-bidragsföretagarna efterfrågar hårdare krav på granskning av affärsidé och bättre utbildning i samband med bidrags­tilldelningen.

Framför allt efterfrågar företagarna möjligheten till en djupare förståelse för vad företagande innebär och vilka effekter denna form av arbete har för individens hela livssituation.

Trots arbetslivserfarenhet förändras i grunden individens livssituation vid ett skifte mellan de två formerna för arbete. Arbete via löneanställning är inte lika med arbete via eget företagande.

Christer Johansson har i avhandlingen tagit med sex typfall, baserat på de individer han djupintervjuade, varav tre är aktiva och tre som misslyckades. Intervjuerna mejslade fram sex olika typer av företagare.

– Det finns företagare som lever upp till bilden av den idealiska företagaren och entreprenören. Men det finns också många överlevnadsföretagare som jämställer företagarens jobb med en anställning fast med ett tungt administrativt ansvar för den egna arbetssituationen. En del blir mer utsatta än de trodde att de skulle bli, och kan sluta som skuldsatta, om företaget kraschar, säger Christer Johansson.