Det används i allt från kylskåp till strumpor och underkläder med nanosilver som dämpar svettlukten. Nanosilver används på sjukhus på katetrar och i plåster på grund av sina antiseptiska egenskaper. Det finns också i vissa typer av tandkräm och tvålar. 500 ton silver användes 2008 till olika nanoprodukter. Det är emellertid lite jämfört med de 2,5 miljoner kilo silver som släpps ut i USA från industrier, fotomaterial och elektroniska produkter.

Många av de nanoobjekt som skapar störst intresse finns än så länge i mycket små mängder.

Nanorör delas upp i‑två grupper, enväggiga och flerväggiga. Nanorör leder bland annat elektricitet extremt väl och är därför intressanta för elektronikindustrin. Men de är dyra. Enväggiga nanorör kostar 750 dollar per gram. Den största fabriken, Nanocyl i Belgien, kan tillverka tio kilo per dag.

För nanoobjekt är det viktigt att se på vilken form de har och vilka andra ämnen som kommit in under produktionen, antingen för att den inte är tillräckligt ren eller för att man vill uppnå vissa egenskaper.

Titandioxid är en av de vanligaste nanoprodukterna. Den används både i vit målarfärg och i solkrämer och kosmetika. Det är ett av de ämnen som studerats mest eftersom det funnits så länge. Titandioxiden ger ett bättre solskydd för att det reflekterar och absorberar solljuset. Forskningen visar att partiklarna inte kan tränga igenom frisk hud, utan att titandioxiden fastnar i det yttersta lagret av döda celler.

Carbon black, eller kimrök som det kallas på svenska, är rent kol som används som pigment och som tillsats i gummidäck för att öka slitstyrkan. 8 miljoner ton produceras per år. Större studier av arbetsmiljön vid fem olika fabriker visar ingen större risk för lungsjukdomar.

En nanometer (nm) är en miljarddels meter. Ett hårstrå är 80000 nanometer tjockt, medan en röd blodkropp kan vara 7000–8000 nanometer.

Nanopartiklar är 1 till 100 nanometer stora i alla riktningar. Nanoobjekt har den storleken i minst en dimension, som nanotuber och nanorör.