– Jag känner varenda dag att det är en enorm lyx att få arbeta med något som man tycker om så mycket, varje dag, och som jag får betalt för. Det är slitigt och inte tryggt, men jag kan leva på det, säger Mia Öhrn, som för några sekunder avbryter intervjun för att kontrollera temperaturen på det som ska bli en färskost.

Mia Öhrn är bagare i grunden men har mest jobbat som konditor, bland annat i konditoriet på Grand Hôtel, och en kort period på Betsy Sandbergs choklad. Efter gymnasiet ville hon bli kläddesigner och tog en kurs i mönsterkonstruktion och klädsömnad.

På rasterna hade många med sig, som Mia Öhrn uttrycker det, ”jättegoda kladdkakor”.

- Jag sa skämtsamt att när jag blir stor ska jag skriva en bok om kladdkakor.

Men skämtet hängde kvar och blev allvar. Hon skrev brev till Ica bokförlag och frågade om en sådan bok skulle kunna tänkas. Förlaget tyckte ämnet var en aning smalt, men hörde av sig efter några månader och tackade ja.

– Det var modigt att hoppa på en idé som kom från någon som inte hade så bra koll egentligen, konstaterar Mia Öhrn.

Efter det utbildade hon sig till bagare i Göteborg och fick sedan arbete på Grand Hôtel.

Tog du med den meriten, att du fått en bok utgiven, när du sökte jobb på Grand Hôtel som konditor?

– Nej, jag nämnde det faktiskt inte ens förrän jag hade jobbat där i flera månader. På den tiden var kladdkakor inte så fint och det tog ju också flera år innan själva boken gavs ut. Jag fick nog jobbet mest för att jag var glad och snäll, säger hon.

Sedan skrev hon fler böcker för bokförlaget Natur & Kultur, ”Guide till Stockholms sommarkaféer” och ”Klassiska kakor på nytt sätt”. Och i dagarna kom hennes senaste bok Sockerkakor, som hon har skrivit med Claes Karlsson, hennes före detta chef från Grand Hotel.

2004 startade hon och matskribenten Henrik Francke bokförlaget Parasoll.

Kladdkakeboken har hittills sålt i 130 000 exemplar, vilket i kok- och kakbokssammanhang är en dundersuccé. Mia Öhrn kan sägas vara den som gjorde den svenska kladdkakan lika självklar till fikat som kanellängden. Nu håller hon på att skriva en uppföljare till Kladdkakeboken.

– Tidigare har man inom konditoribranschen sett ned på kladdkakor, för att det kanske är lite för enkelt. Men nu är det mer accepterat att äta kladdigt, allt måste inte vara fluffigt, franskt och tjusigt, säger hon.

Det har inte undgått någon att ämnen kring mat och bakning har tagit allt större plats i media de senaste åren. Tidningar och teveprogram svämmar över av matlagningsserier, bagare brer ut sig om mjölsorter och en krogägare blir lätt huvudnumret i olika dagstidningar. Tillverkarna i sin tur, inte minst inom mejeribranschen, passar på att rida på vågen genom tävlingar och utmärkelser.

Det råder ingen tvekan om att Mia Öhrn har haft bra tajming med sin nisch.

– Det har hänt enormt mycket sedan jag gick bagarskola. Det var en riktigt bra utbildning på många sätt, men fokus låg mer på effektivitet, och vi fick inte lära oss hur man jobbar särskilt kvalitetsmedvetet, det handlade inte om surdeg, långa jästider eller vedugnsgräddning. Nu har det kommit väldigt många bra bageributiker och konditorier.

Vid sidan om förlaget håller Mia Öhrn pralinkurser på Medborgarskolan i Stockholm och på Matlabbet i egen regi. Hon håller även föreläsningar och workshops för företag. Och så komponerar hon recept för bland annat Icakuriren, Allt Om Mat, DN, Lantliv och Elle Mat & Vin.

– Min stil som receptmakare är att göra goda och enkla recept, de ska funka för vanliga människor. Nu för tiden finns många proffskockar som gör recept men utan att veta vilka förutsättningar man har i ett vanligt kök. Folk har exempelvis inte fem dagar på sig att fixa en rätt.

Hur mycket omsätter du?

- Det är säkert under en miljon om året. Jag är entreprenör, men det är inte så att jag håvar in enorma pengar. Det har märkts att det har lugnat sig i dessa tider, men jag känner inte att det är för riskabelt, säger Mia Öhrn.

Har du mött många som har fördomar för att du är ung, 29 år?

– Ja, jag stöter på ”lilla gumman” ganska ofta, faktiskt. Jag ser också yngre ut än vad jag är. Men jag är trygg i mig själv, jag ställer inte till någon scen. De inser så småningom att de har fel.