Idrottshallen är gigantisk – ibland hålls här stora möten av Jehovas vittnen som fortfarande har sin skylt på utsidan.

Innanför reser sig en enorm scen och bakom syns Strängnäs stadsbild som en sorts passning till David Lettermans New York-skyline.

Peter Settman är på plats sedan klockan 9 och ska ikväll upp på scenen för att leda Dansbandskampen, producerat av bolaget han själv är vd för.

Nuförtiden rör han sig obehindrat mellan rollerna. Och han har haft dem ett tag – 1987 startade han sitt första produktionsbolag.

– Om man bara var programledare tror jag att man mer bryr sig om oren hy och om man har de senaste kläderna. Och det hade varit lite för tomt för mig. Jag har världens bästa läge, jag gör det jag själv vill. Ingen tvingar mig till någonting som jag inte vill, vare sig på företagssidan eller på programledarsidan.

Får hans folkkära programledarimage och komikerbakgrund i Ronny&Ragge honom att betraktas som en mer sympatisk företagsledare? Ja och nej, säger han och refererar till ett frukostseminarium i Skåne.

– Reaktionerna efter mötet var lite tvärtom: ”Ronny&Ragge? – bedrövligt. Det är lite väl lättuggat det du gör i rutan men efter det här mötet fick jag respekt för det du gör, skitkul”. Då blev det ett helt annat kvitto. Och det är inte första gången jag möter det.

I september såldes Baluba, tidigare Sveriges femte största tv-produktionsbolag, till finska riskkapitalbolaget Capman, och blev därmed en av fyra stora aktörer i Norden.

Sedan affären har Balubas prislapp varit föremål för spekulation, men Peter Settman håller fast vid att inte yppa något.

Han sitter kvar som vd och planen är att överföra programformaten – Dansbandskampen är vid intervjun i det närmaste klar för Finland – till grannländerna.

– Jag känner stor spänning för vad vi kan hitta på. Marknaden i Sverige är lite komplicerad. Men vi ska absolut vara bland topp 3.

Det innebär, medger han, att bolaget kommer satsa även utanför underhållningsgenren. Men Baluba har aldrig varit en kassako, idén har hela tiden varit att återinvestera vinsten. Däremot gjordes för två–tre år sedan en medveten satsning på tillväxt.

– Ärligt talat så hade vi för lågt resultat och var hela tiden beroende, vi hade aldrig friheten att tacka nej till någonting, säger Peter Settman om Baluba innan bolaget ändrade kursriktning.

Idag sitter han i flera styrelser – och tillhör dem som tycker att man ska kvotera in kvinnliga styrelsemedlemmar.

– Det finns inget annat. Jag har träffat för många män i ledande position som har alldeles för dålig kontakt med sin kvinnliga sida eller kvinnor överlag, vilket betyder att de aldrig kommer rösta in kvinnor i en styrelse om de inte tvingas till det.

– Jag är född -69, jag har mött många traditionella chefer som är över 50 som haft problem med kvinnor och de som är över 60 kan ha skitsvårt med kvinnor. Folk kommer att säga ”vad fan, ska du ta dig ton?” men ärligt talat: hur fort går förändringen? Det händer ju ingenting.

Peter Settman växlar mellan seriösa resonemang för att i nästa stund skämta eller resa sig ur soffan och dansa till dansbandsmusiken som repeteras utanför, och därefter återgå till resonemanget.

När intervjun görs har mycket i medierna kretsat kring arvoden under kollektivavtal för de tävlande i Dansbandskampen.

– Det lustiga är att då tar jag mer illa vid mig än om någon hade skrivit en dålig recension, när man ifrågasätter hederligheten hos oss. Om en kund ringer och säger att de inte är nöjda med vårt program, för tro mig det händer, så tar det mig mycket, mycket hårdare än om Johan Croneman i DN skriver att han hatar Peter Settman, säger han och syftar på en uppmärksammad tv-krönika.

Peter Settmans mål är att hans bolag ska fortsätta ta plats. Vid sidan av tänker ”företagsgubben i honom” fortsätta investera i mindre bolag, så här långt har hälften av investeringarna varit bra och hälften dåliga, och det finns en idé om att driva en företagsinkubator inriktad på socialt ansvarstagande.

Vad tänker Peter Settman mer göra för pengarna?

– Köpa Svenska Dagbladet tänkte jag. Jag vill ha en egen tidning, jag har alltid drömt om en egen tidning. Så det tänkte jag köpa. Haha.