INNOVATÖRER | Del 2

Varje helg tar han en av de 60 ton tunga lastbilarna från Scanias parkering och kör hem till Västkusten. Och det är där uppfinnaren och innovatören Hasse Johansson haft några av sina bästa stunder.

–Det allra roligaste är när jag själv kör lastbil och känner att den där grejen vi gjorde verkligen fungerar, säger Hasse Johansson när vi träffas en riktigt het sommardag på Scanias utvecklingsavdelning.

Men det började rätt långt ifrån chefsrummet i Södertälje. Det var snarare i en cykelverkstad på 1950- talet som Hasse Johansson fick sitt intresse för nya tekniska lösningar.

–Min pappa var den siste bysmeden. Han startade en verkstad där han lagade bilmotorer, utombordsmotorer, gräsklippare och till och med glasögon. Och i den miljön växte jag upp.

En del kunder som kom till verkstaden blev rätt skeptiska när uppdraget att laga deras motor gick till smedens lille son.

–Min pappa försäkrade att jag var bättre än han på att laga motorer och varje gång han sa det växte jag enormt. Det är synd att inte fler föräldrar uppmuntrar sina barn att hålla på med teknik idag, säger Hasse Johansson.

Kanske var det där i verkstaden innovatörsandan föddes. Den behövdes bland annat när Hasse Johansson försökte övertyga Volvo om att han som examensarbete skulle få jobba med en idé till nytt tändsystem.

Behovet var stort eftersom bilarna för 35 år sedan var långt ifrån lika pålitliga som idag. Men på Volvo blev det stopp.

–En ingenjör förklarade att de köpte sina tändsystem från Bosch. De systemen fungerade bra och därför tänkte Volvo fortsätta med dem. De var kort sagt inte intresserade av mina idéer och det var min första erfarenhet av hur tungt det kan vara för en innovatör, säger Hasse Johansson.

Tankarna på en ny typ av tändningssystem levde ändå kvar och till slut flyttade Hasse Johansson till Åmål där Sveriges största tillverkare av tändsystem, Svenska elektromagneter, höll till. Men de ville helst fortsätta med sina system för motorsågar och var inte intresserade av att sikta på bilmarknaden.

Så efter att i praktiken ha fått nobben av både ett storföretag och ett mellanstort företag bestämde han sig för att bilda ett eget bolag. Då skulle han åtminstone kunna styra själv och genom att låna på villan kunde han dra igång med tre anställda. I praktiken handlade det om att man bildade ett forskningsbolag med en enda tilltänkt kund, Saab-Scania.

Nu gick det betydligt bättre. Systemet passade bra till Saabs personbilar och 1985, på Stockholms Bilsalong, kunde Saab visa upp sitt nya direkttändningssystem med en tändspole för varje cylinder. Det gjorde bilen betydligt mer driftsäker och mångfaldigade tändstiftens längd.

Till slut försvann Hasse Johanssons bolag in i GM, som köpt Saab. Och han själv hamnade 2001 på Scania som chef för forskning och utveckling.

Men Hasse Johansson bär ändå med sig många erfarenheter av hur svårt det kan vara att komma fram med innovationer på stora företag, antingen man står utanför eller redan är en del i organisationen.

–Det handlar faktiskt mycket om rädsla. I stora bolag med stora volymer blir det också väldigt dyrt om man gör fel. Priset på risk blir så högt att man i praktiken stoppar många nya idéer, säger Hasse Johansson.

Han berättar själv om hur det kunde vara på GM. Där satt 10000 ingenjörer och när någon annan dök upp med en ny idé så hade de redan prövat den och sett att det inte fungerade.

–Fast då glömde de att en idé som inte fungerar ett år kan göra det nästa bara för att man då löst några andra problem som öppnar dörren.

Under forskaråren har han hunnit fundera rätt mycket på hur man får fram innovationer. Hasse Johansson talar bland annat om att varje uppfinning egentligen görs tre gånger. Tänk på månresorna till exempel.

De uppfanns som koncept när Jules Verne skrev Från jorden till månen.

Den andra fasen kom när USA plöjde ner miljard efter miljard för att sätta den första människan på månen.

Den tredje fasen kommer först när månresor blir kommersiellt tillgängliga för många av oss.

–Sveriges problem är att vi tappar väldigt många idéer mellan fas två och tre. Det är när man ska föra över idéerna i industriell miljö, se till att de går att tillverka i stora volymer och marknadsföra dem.

Som han ser det finns ett stort glapp mellan den tidiga forskningen där till exempel statliga Vinnova går in med pengar och den långt senare när riskkapitalister är villiga att gå in.

–Det stora problemet är helt enkelt att vi har för lite pengar att satsa i Sverige. I USA finns det betydligt många fler rika som är villiga att satsa, säger Hasse Johansson som just idag ska köra flyttlasset med en Scania hem till Västkusten.