Sexton börsnoterade företag, däribland Axfood och Mekonomen, ligger till grund för Öhmans nya familjeindex. Över en jämförelseperiod som spänner över tio år har dessa bolag, med en dominerande ägare som gemensam nämnare, slagit Stockholmsbörsens breda index med runt 75 procentenheter.

Tom Dinkelspiel, vd för Öhman, vill inte ta denna sifferexercis som intäkt för att familjeägda företag otvetydigt skulle vara bättre än andra börsbolag över tiden, men ser det som ett skäl att på onsdagen lyfta upp frågan i dagsljuset.

– Det är en tydlig tendens och en indikation på att det kan finnas något mer i de här bolagen som inte finns i andra, säger han.

Han konstaterar dock på förhand att bolag med ett utspätt ägande går miste om en viktig kontrollmekanism och hänvisar med viss oro till anglosaxiska ägarmodeller som tycks kunna ge bolagen ett eget liv utom ägarkollektivets kontroll.

– Vi tycker det är olyckligt med tendenser där ägarens möjligheter att ta ansvar vattnas ur, och där styrelsen utser sina egna efterträdare, säger Tom Dinkelspiel.

En stark ägare, menar han, kan i kontrast till det ansiktslösa institutionella ägandet råda bättre över företagets kultur.

Frågan om den dominerande ägarens betydelse kommer på onsdagen att dissekeras i en paneldebatt med bland andra Gustaf Douglas, Jacob Wallenberg och Oriflame-grundaren Alexander af Jochnick.

Möjligen, i den utomståendes ögon, framstår dagens evenemang som något av en familjesammankomst för riddarhuset och den närstående genom arvsrätten redan burgna finansgräddan, men Tom Dinkelspiel vill vända på resonemanget.

– Det är människor som har det ekonomiskt gott. Men det är få som lyfter fram att ägandet är bra, att de här personerna skapar arbetstillfällen och tillväxt. Alternativet hade kunnat vara att glida runt på Rivieran, men istället jobbar de 70 timmar i veckan för att driva sina bolag.