När Rouzbeh Djalaie tog initiativet till Södra sidan var hans tanke från början inte att starta företag.

–För mig var det från början en fråga om att få en anständig tidning i brevlådan. Affärsidén var att medborgarjournalistik kan funka på kommersiell basis, kan bära sig – vara lönsam till och med, säger Rouzbeh Djalaie där han sitter på redaktionen i‑Skärholmen.

När Petter Beckman, som då jobbade på Dagens Nyheter och tidigare hade ansvarat för tidningens mobila redaktion i Skärholmen, fick telefonsamtalet från Rouzbeh Djalaie insåg han snabbt att de hade samma visioner om hur tidningen skulle se ut.

Båda var trötta på den klassiska bevakningen av förorten där de bosatta i området får spela en begränsad roll – rollen som exemplet eller offret som är drabbat av de problem tidningen beskriver. Lösningen är det någon annan som står för – polisen eller politikerna, fritidschefen eller experten.

Därför jobbar Södra sidan mycket med att tonåringar själva skriver i tidningen liksom att boende i området får stå för problemformuleringen genom till exempel läsarpaneler och diskussioner kring lösningar. Effekten, menar Södra sidans båda grundare, är att läsarna känner igen sig i tidningen på ett annat sätt jämfört med andra tidningar.

Idag läses tidningen av uppemot hundra tusen stockholmare längs röda linjen, från Axelsberg till Norsborg och Segeltorp.

–Den publicistiska idén var att berätta om hur journalistiken kan fungera. Sedan vill vi visa att journalistiken vi skapar kan leva på samma villkor som konkurrenternas. Nu har vi ett fungerande exempel på att det här kan funka både publicistiskt och kommersiellt, säger Petter Beckman.

Finanskrisen till trots ökade intäkterna 2008, bokslutet för 2009 slutade bra och de första månaderna 2010 har startat starkt.

–Nu börjar man kunna släppa det där lite jobbiga kampläget som vi har varit i hela tiden. Varje månad är en kamp för att få tidningen att fortsätta finnas.

–Det är ganska slitsamt i längden men som det ser ut nu håller vi på att komma upp på fast mark. Det gör det möjligt att tänka mer kring hur vi ska utveckla innehållet, säger Petter Beckman.

Han kallar Södra sidans verksamhet för socialt entreprenörskap och hoppas att det som tidningen gör blir ringar på vattnet. De välkomnar andra att ta tag i‑något liknande, men kanhända blir det fler egna projekt.

–Det är det som jag tror ligger närmast tillhands, att utveckla det här i andra delar av Stockholms ytterområden. Inte för att det inte kan göras på andra ställen utan för att det är här som bristen är som mest påtaglig, säger Petter Beckman.