INNOVATÖRER | Del 1

Chilipeppar i maten kan vara en riktig höjdare. Men det är långt ifrån lika muntert att få capsaicin på händerna eller någon annan kroppsdel. Capsaicin är det kemiska ämnet som skapar just hettan i chilifrukten.

Även en låg dos capsaicin bränner kort sagt rejält och det var precis vad som hände Anna Forsby när hon lagade mat. Efter att ha hackat chilipeppar petade hon sig i ögat och det var ingen rolig upplevelse.

Anna Forsby är långt ifrån ensam om att ha gjort det misstaget. Men åtminstone en sak skiljer henne från de flesta av oss andra. Hon har doktorerat i zoofysiologi och hon har forskat länge om heta ämnen, som chilipeppar.

Just när det var som värst slog det henne att hon kände igen känslan. Det var precis som när man duschar och får schampo i ögat. Det svider och ögat blir irriterat.

Svidandet var också en indikation på att det är samma nerver som retas i båda fallen, antingen det handlar om schampo eller om chilipeppar. Och den kunskapen borde man kunna använda till helt andra saker. Som att utveckla alternativa metoder till en del djurförsök.

Sedan 1940-talet har man använt kaniner för att testa om kemikalier i nya schampon, tvålar och liknande irriterar ögonen. Det görs genom att man droppar schampot i ögonen på kaninen för att sedan mäta vilken effekt det blir, en för kaninerna ofta rätt plågsam metod.

–Mitt mål var att få bort den typen av tester. Först gick jag och funderade ett tag på hur vi skulle göra. Sedan sökte vi pengar från Stiftelsen forskning utan djurförsök som sedan stöttat oss i flera år. Och så fick vi ett stort anslag från (nu nedlagda) Djurskyddsmyndigheten, säger Anna Forsby.

Så skaffade hon en speciell gen från USA, satte in den i en cell och kunde sedan börja odla nervceller med smärtreceptorer. I cellerna fanns då en receptor som aktiverades av capsaicin eller av schampot. Cellerna visade helt enkelt om schampot orsakade smärta i ögonen eller inte, utan att några riktiga ögon behövde vara inblandade.

–Det var en otrolig känsla när vi först såg att det fungerade. Alla resultat vi fått hittills är också lovande och vi har starka belägg för att den här metoden går att använda för att mäta smärta och sveda, säger Anna Forsby.

I det här fallet handlar det om att mäta milda typer av ögonirritation, sådana som kanske svider rejält men inte orsakar någon egentlig skada. Tidigare har man med cellbaserade metoder mest ägnat sig åt att mäta kemikalier som kan orsaka svåra ögonskador.

Framför allt är det nu kosmetikaföretag och bolag som producerar hygienprodukter som kan vara intresserade av Anna Forsbys metod. Den gör att de till exempel lätt kan testa hushållsprodukter som nya tvättmedel. Metoden kan också användas i ett tidigt stadium under själva produktutvecklingen.

Nu har Anna Forsbys forskargrupp samarbeten på gång med två företag. Dessutom är gruppen med i ett EU-projekt där man arbetar med att få fram metoder för att bestämma hur akut giftigheten är för en kemikalie som någon får i sig. I det här fallet handlar det om tester som ska hitta kemikalier som kan leda till medvetslöshet, kramper och i värsta fall döden.

Fast den stora frågan nu är hur hon ska kunna gå vidare. Tankarna på att starta ett eget företag som kan arbeta vidare med idéerna finns där och intresset från omvärlden verkar också vara stort.

–Det är så många som ligger och bevakar det vi gör, både företag och myndigheter. Det är såklart smickrande och i sig ett tecken på att vi arbetar åt rätt håll, säger Anna Forsby.

Hon har också varit i kontakt med SU Innovation som vid Stockholms universitet arbetar med att hjälpa forskare som vill kommersialisera sina idéer.

–Jag känner mig rätt osäker på hur man gör rent praktiskt för att starta eget. Men jag börjar ändå känna mig mer mogen för att ta steget och just nu är det rätt mycket som står och väger. Framför allt handlar det om pengarna. Jag vill ju inte riskera min personliga ekonomi om jag startar eget, säger Anna Forsby.

Ett eget företag skulle också vara ett kvitto på att det finns en verklig efterfrågan på hennes idéer. Men det som verkligen driver Anna Forsby är själva forskandet.

–Det är väldigt roligt när man kommer på en idé och sedan ser att det stämmer. Inom vårt område har vi precis också börjat jobba med stamceller och det kan bli ett jättestort steg för forskningen framöver, säger Anna Forsby.