Bättre batterier är det många som har önskat sig. De skulle behöva ladda snabbare, räcka längre och vara så miljövänliga att man kan lägga dem i soporna eller komposten när de tjänat ut.
Dessutom vore det förstås bra om de kunde bli lätta, tunna och böjbara så de går att bygga ihop med andra produkter på bättre sätt än idag.
Utmaningen är förstås inte helt lätt att hantera. Men Albert Mihranyan, en 32-årig forskare från Uppsala universitet, har tagit ett par rejäla kliv mot en bra lösning.
Lösningen är till och med så bra att han nyligen fick det prestigefyllda Chester Carlsons forskningspris. Ändå var konkurrensen stenhård med andra forskare som tagit fram nya metoder för att snabbare föra över information på internet och teknik för att mobiler ska kommunicera effektivare via olika radionät.
–Sådana här priser är väldigt viktiga. Efter att man lagt ned mängder av timmar i labbet och provat många idéer som inte fungerat är priset en bekräftelse på att jag nu är inne på rätt spår. Det ger väldigt mycket energi, säger Albert Mihranyan.
Tillsammans med flera kolleger vid Uppsala universitet har han i princip byggt ett batteri av papper. Även om det handlar om en speciell sorts papper, framställt från den grönalg som brukar blomma i Östersjön.
Forskarna har tagit cellulosa från algen, täckt den med ett tunt lager av en ledande polymer och använder sedan vanligt saltvatten som elektrolyt. Cellulosan i algen har en annorlunda struktur än den som finns i landväxter. Ytan blir väldigt stor och därmed blir också möjligheterna att lagra energi bättre.
På det viset har forskarna fått fram ett batteri som går att ladda på några sekunder, kan laddas väldigt många gånger utan att tappa så mycket i kapacitet, nästan inte väger någonting, är tunt, formbart, billigt och så lätt att tillverka att man nästan kan göra det hemma i köket.
Batteriet ersätter inte de vanliga batterier vi idag har i exempelvis mobiler och kameror. Man kan snarare se pappersbatteriet som ett komplement som dessutom öppnar dörren för nya användningsområden där batteriet blir en del av omgivningen på ett helt annat sätt än idag.
Vi kan till exempel få tapeter på väggarna som samtidigt är ett batteri, förpackningar med inbyggd bildskärm som drivs av batteriet som är en del av själva förpackningen och så vidare.
I förlängningen kan man också tänka sig att pappersbatteriet kombineras med den tryckta elektronik som andra forskare arbetar med. Det öppnar för nya produktionsmetoder och produkter som dessutom har fördelen att vara så miljövänliga att de kan komposteras eller eldas upp.
Att Albert Mihranyan skulle ta fram ett revolutionerande batteri kan verka lite osannolikt. Han är trots allt farmaceut, inriktad på läkemedel.
Men Albert Mihranyan är en riktig gränsöverskridare. Efter att han utbildat sig i gamla hemlandet Armenien fick han ett stipendium att komma till Sverige som gästforskare i nio månader. Här doktorerade han och fick under tiden kontakt med forskare på andra områden som kemi och med dem som arbetar med nanoteknik i olika former. Det ändrade också inriktningen på hans egen forskning.
–Nu har det gått tio år, säger Albert Mihranyan med ett leende. Men Sverige är det bästa landet att forska och kommersialisera produkter i. Här finns en bra vetenskaplig miljö, många olika sätt att finansiera forskningen och en entreprenörssjäl.
Det kan låta förvånande med tanke på att det ofta kommer kritik om att det är alltför lite av den svenska forskningen som verkligen leder till färdiga nya produkter som går att sälja. Men Albert Mihranyan menar att det tvärtom är stort fokus på att få fram produkter som kan kommersialiseras.
–Jag har två förebilder, Chester Carlson och Alfred Nobel. Båda två är egentligen entreprenörer som arbetade hårt med att få fram nya användbara produkter. Det är vad jag vill göra. Få fram nya produkter som leder till förbättringar för alla.
