Den senaste tiden har vi hört hur kvinnliga skådespelare sextrakasseras av manliga motspelare, regissörer och teaterledare. Kvinnor berättar hur gubbar tafsat och hotat, ”om du tror att du ska få fler roller får du ställa upp!”. Teatervärlden är liten och alla känner alla, så kvinnorna tiger. Det gäller att hålla sig väl med alla och en bråkstake får inga jobb. Arbetslösheten är hög och det finns vissa som är beredda att gå hur långt som helst för att klättra i karriären, vilket utnyttjas av män i maktställning.
Problemet är långt ifrån unikt för teatern och sextrakasserier är ett av flera obehagliga beteenden som kvinnor i karriären stöter på. När jag var nitton år startade jag Bodyguard som sålde licensfria självförsvarssprejer. Jag reste land och rike runt för att sälja in varorna till företagsinköpare, som oftast var män i medelåldern. Snabbt lärde jag mig hur jag skulle uppföra och klä mig för att slippa sexanspelningar, urringat var uteslutet. En gång hade jag bokat affärslunch med en man som skulle hämta mig vid centralen, därefter körde han till en skogssjö och plockade fram en picknickkorg. Då förstod jag att jag måste hålla väldigt strikt på mötesetiketten.
Annars har jag mest erfarenhet av en annan typ av påhopp. En ung, framåt tjej som syns i medierna tycks provocera väldigt många – både män och kvinnor. Nästan varje gång jag varit med i en artikel eller ett tv-inslag har människor reagerat. De flesta har varit positiva, men jag har också fått skäll och hot via anonyma telefonsamtal, brev och mejl. Jag förstår inte!
Värst var det en gång när jag var med i Dagens Industri, redaktionen tvingades då ta bort över 70 opassande kommentarer från sajten. De sa att det ofta blir problem när de skriver om kvinnliga ledare och det var än värre med mig på grund av min ålder. Det gör mig rasande. Varför ska kvinnor bromsas?
Under en tid blev jag utsatt för mordhot och sextrakasserier av en man som förföljde mig och hotade att våldta mig. Polisen visste vem han var, men ingrep inte eftersom han inte gav sig på mig rent fysiskt. Jag blev väldigt misstänksam mot alla jag mötte, kunde det vara han? Eller han?
Varför retar sig så många på människor som vågar ta plats? Och varför, i världens mest jämställda samhälle, har folk så stort behov av att skriva nedsättande kommentarer om unga kvinnor som sticker ut och vågar köra sitt race?
Det är skrämmande hur många bittra personer som sitter i sina stugor och missunnsamt vill trycka till andra som det går bra för. På internet kan de anonymt vräka ur sig nedsättande och förolämpande kommentarer. Utan tanke på att det är en människa det handlar om, en person av kött och blod som kan ta väldigt illa vid sig.
Jag kan inte kräva att de här människorna ska ändra sina åsikter, men det skulle underlätta så mycket för tusentals unga svenska kvinnor om de hade vett att hålla käften. Och har man kommit så långt, varför inte låta sig glädjas och inspireras också? Kan hon, då kan jag med!
