Det är sent på eftermiddagen. Efter timmar av snöblandat regn och snålblåst från Nordsjön har några enstaka solstrålar letat sig fram till en vindskyddad vrå utanför fabriken, där teknikerna René Cappon och Oene Douma passar på att ta en rökpaus.

– It´s like a fairytale, säger 35-årige Oene Douma när han hör att vi kommer från Sverige En enda osannolik, helt fantastisk saga. Han drar ett djupt bloss på sin självrullade cigarrett, skakar på huvudet och ser ut som om han fortfarande inte kunde tro att det var sant.

För de anställda har det varit omtumlande dagar. För bara några veckor sedan var stämningen i botten. Grundaren och delägaren Victor Muller – numera kallad Victory Victor – hade just förkunnat en tuff sparplan och antytt att detta bara var början på en hård överlevnadskamp.

– I svåra tider som dessa måste en liten tillverkare som Spyker finna vägar att sänka kostnaderna och öka effektiviteten, förklarade han och meddelade att tillverkningen omgående flyttas till Storbritannien och att en tredjedel av de anställda i Nederländerna sägs upp.

– Fortsatta neddragningar kan inte uteslutas, tillfogade han slutligen.

Sedan dess har själva fabriken som ligger litet längre in i industriområdet tömts på maskiner och utrustning. Hit levererades tidigare chassin, komponenter och hela moduler som sattes ihop i här Zeewolde.

Sedan årsskiftet görs monteringen av CPP Manufacturing i Coventry, en av den brittiska motorindustrins okända små juveler som sedan år 2000 tillverkar många av Spykers komponenter.

Kvar i Zeewolde är försäljningsavdelningen, utvecklingsavdelningen och racerteamet Spyker Squadron som är inhyst i en separat byggnad som är topphemlig och som vi inte tillåts fotografera.

Det första man ser när man närmar sig Spykercentralen, ett mörkt tvåvåningshus med glasfasad, kontor på övre våningen och dubbla garagedörrar i en tillbyggnad, är loggan över ingången: en propeller i ett ekerhjul som erinrar om att företaget en gång i tiden inte bara tillverkade kungliga hästvagnar och senare exklusiva bilar med fyrhjulsdrift och starka Benzmotorer utan också flygplan, precis som Saab.

Ingraverat i hjulet är företagets stolta valspråk ”Nulla tenaci invia est via” – för den uthållige är ingen väg oframkomlig. Ett motto som i dag ter sig mer aktuellt än någonsin, även om det fortfarande finns snubbeltrådar på väg mot ett slutgiltigt övertagande av Saab.

– Viktor har sedan slutet av november jobbat dygnet med Saabaffären och nu är den snart i hamn, berättar Spykers marknadschef Hans van Rennes som inte kan låta bli att då och då stanna upp och säga saker som: Oh boy, vilka tider vi lever i!

Med tider som dessa menar han finanskrisen. Utan denna hade Spyker aldrig fått chansen.

Saab hade troligen fortsatt att föra en tynande tillvaro i GM-imperiet, allt mer beroende av Opels utvecklingscentrum i tyska Rüsselsheim och i händerna på ståthållare från Detroit som i rask takt avlöst varandra för att ta hand om viktigare marknader än Europa.

– För Spykers del är det en fördel att vi i dag lever i en värld som står på huvud. En värld i kris med produkter som försvinner över en natt och hela bilmärken som riskerar att gå under, säger Hans van Rennes som har sitt kontor bredvid Victor Mullers med utblick över den centrala hallen där tekniker böjer sig över lättmetallschassin som bit för bit byggs upp med komponenter.

I ett hörn står en blågul racerbil, målad i den litauiska sponsorn Bank Snoras färger. Största ägare i banken är den ryske miljardären Vladimir Antonov, son till den Alexander Antonov som i början av 2009 överlevde ett mordförsök i Moskva, träffad av fem kulor i magen.

Antonov är delägare i Spyker men ska enligt Victor Muller köpas ut när Saabaffären definitivt har gått i lås, det vill säga när EU har godkänt lånen från Europeiska investeringsbanken.

Kopplingen till Ryssland och de baltiska staterna är stark även när det gäller Spykers exklusiva skara av superrika kunder. I en av hallarna där tekniker fräschar upp bilar som Spyker tar hand om under vinterhalvåret ser vi flera med ryska registreringsskyltar.

På sommaren kommer ägarna och tar med sina dyrgripar till Monaco eller Nice.

Av sammanlagt 38 återförsäljare i hela världen finns en i Moskva och en i Riga. Amerikanska västkusten med alla dess skådespelare och stjärnor i musik- och showbranschen är annars den största marknaden.

Men det är en tätposition som Kalifornien inte kommer att kunna försvara. Kina håller på att gå om USA och kommer enligt Hans van Rennes förmodligen att vara Spykers största marknad redan i år.

Då ska man komma ihåg att det inte rör sig om tusentals eller ens hundratals bilar som Spyker säljer. Här rör det sig om superlyxiga bilar med en prislapp på cirka 2 miljoner kronor – och med alla möjligheter att driva upp priset ytterligare.

Allt som allt sålde Spyker inte mer än 37 bilar under 2008.

Till exempel den tvåsitsiga C8 Spyder: en bilfantasternas dröm med silverglänsande instrumentbräda, dubbla rader av knappar och strömbrytare i flygplansdesign med distinkt metalliskt klickljud, en växelspak fäst på öppna stänger mellan de handsydda läderklädda sätena och så ratten med en flygplanspropeller i mitten. Dörrarna öppnas inte utåt utan glider upp som vingar.

Motorn är mittplacerad bakom stolarna, bara någon decimeter från förarens och passagerarens öron.

Det är en urstark V8 från Audi med 400 hästkrafter som ger en topphastighet på 300 kilometer i timmen och en acceleration på 4,5 sekunder.

– Lyssna bara, säger Hans van Rennes med saligt leende och startar motorn som vaknar till liv med dovt mullrande som övergår i ett vrål som från en uppretad tjur när han trycker ner gaspedalen.

Spykers senaste modell heter C8 Aileron, ett namn som anknyter till skevrodret på en flygplansvinge. Den är modernare, litet större, bekvämare, stabilare och ännu exklusivare än den första generationen av C8-modeller.

Vi får kasta en blick på den i utvecklingsavdelningen, tillsammans med den 12-cylindriga så kallade Super-SUV:en Peking-to-Paris som ännu inte har gått i produktion.

Som överallt hos Spyker är golven spegelblanka, inte ett dammkorn, inte minsta lilla oljefläck. Och ingenstans maskiner som i en riktig bilfabrik. Spyker, det förstår man snabbt, är ingen biltillverkare i vanlig bemärkelse.

Det är ett företag som utvecklar bilar och köper in komponenter som tillhör de bästa i världen för att slutligen låta brittiska CPP bygga upp bilen.

– Faktum är att vi inte tillverkar en enda pryl, småler Han van Rennes. Vad vi producerar är ett paket. Tekniken, designen och ­varumärket, det är vad vi levererar.

Räcker det för att driva ett företag som Saab med flera tusen anställda och uppskattade förluster på 6 miljoner kronor om dagen under de senaste tolv åren? Hans van Rennes talar hellre om Spyker än om Saab. Men det lilla han säger, går ut på att GM har misskött Saab, något som Spyker definitivt inte kommer att göra.

Victor Muller brukar i sin tur jämföra med Porsche som på 1980-talet höll på att gå omkull och i dag är en av världens mest lönsamma tillverkare, tack vare överlägsen teknik och fokus på vad Muller beskriver som ett företags DNA.

– General Motors har aldrig förstått Saab, förtydligar Hans van Rennes. Men det gör vi. Vi har samma tradition, samma ursprung och vi delar många visioner.

Gemensamt med Saab har Spyker även de blodröda siffrorna i resultaträkningen. Sedan starten år 2000 går Spyker år efter år med förlust, 2008 med 23,8 miljoner euro före skatt.

Av totalt 242 tillverkade bilar sedan 2004 har 174 sålts. Förlusterna uppgår under samma period till sammanlagt 69,4 miljoner euro, cirka 700 miljoner kronor.

Detta är enligt Hans van Rennes inget ovanligt för ett nystartat företag som Spyker.

I själva verket vore det anmärkningsvärt om Spyker redovisade vinst efter bara tio år. Det kan man inte räkna med förrän om ytterligare två–tre år.

Pengar slukar även Spykers diverse äventyr på världens racerbanor. Under 2006 och 2007 hade Spyker ett eget F1-team efter att i november 2006 ha förvärvat Midland F1 Racing i Silverstone.

Ett år senare gav Spyker upp – ­efter massiva likviditetsproblem – och sålde ut till den indiske affärsmannen Vijay Mallya och holländaren Michiel Mol som i dag är chef för Force India, som racingteamet nu heter.

Spyker har nu helt lämnat Formel 1 men fortsätter att köra racertävlingar med sitt eget stall Spyker Squadron som deltar i allt från Le Mans 24-timmarstävling till Nürburgrings långdistanstävling på 1 000 kilometer.

Allt detta med en budget på uppskattningsvis bara 3 miljoner dollar. Lika mycket som Ferrari spenderar enbart på Pellegrinovatten, som New York Times nyligen skrev.

Victor Muller, som startade sin karriär som advokat och har tjänat en förmögenhet inom private equity, är en bil- och racerfantast. Så länge han håller i ratten kommer tävlingsverksamheten aldrig att läggas ned.

– Racertävlingar är av avgörande betydelse för Spyker. De förstärker varumärket och är ett sätt att demonstrera bilarna uthållighet och prestation, heter det följaktligen på Spykers hemsida.

Även här finns alltså en stark koppling till Saab och dess förflutna. Ända fram till 1980 hade Saab ett eget tävlingsstall och deltog med stor framgång i allt från Monte Carlo Rally till Le Mans 24-timmarstävlingar – med en svensk storhetstid på 1960-talet då Erik Carlsson vann Monte Carlo två år i följd i en Saab 95.