Vad ska det bli av Saab? Intresset för bilindustrin bland så kallat vanligt folk har väl aldrig varit större och inte heller kunskaperna. Alla har en åsikt och de flesta vet också hur Saab borde ha gjort för att inte hamna där man nu är. Inte minst vi journalister vet i efterhand precis hur det skulle ha gått till för att rädda Saab.

Problemet med Saab, vilket inte alltid framgått av analyserna, är att ingen köper bilarna. (Jag vill gärna understryka att både Saab 9-5 och Saab 9-3 är utmärkta bilar som står sig mycket bra i jämförelse med de flesta av sina storsäljande konkurrenter, så det är inte det som är problemet.) Inte heller vet så många utanför Norden vad Saab står för, även om vi svenskar har svårt att acceptera den tanken.

Saab är däremot ett välkänt märke bland motorsportentusiaster och märkets framgångar längs rallyvägarna har antagligen betytt mer för försäljningen än aldrig så fiffiga annonskampanjer. I nordöstra USA, där man kör rallytävlingar av samma typ som vi i Norden, blev snabbt Saabs största amerikanska marknad. I Storbritannien, där man kom att älska Saab som sportbilen som trots en svag motor spöade såväl tyskar, italienare och fransmän i deras specialbyggda rallybilar.

Men beviset för tesen att motorsport också säljer bilar är att Saab under många år sålde fler bilar i Kenya, där Safarirallyt kördes, än i Tyskland eller Frankrike.

Möjligheten att holländska Spyker tar hand om resterna av Saab, är mot den här bakgrunden rent av spännande. Spyker har ambitioner på tävlingsbanorna medan Saab har traditionerna, även om det var mer än 30 år sedan som tävlingsverksamheten lades ner. Från och med säsongen 2010 införs ett nytt reglemente för bilarna i rally-VM, S2000, som bland annat begränsar vad bilarna får kosta. Därmed ska det vara möjligt, åtminstone på papperet, även för mindre bemedlade fabrikanter att delta i rally-VM. Kanske är det den vägen Saab ska hitta tillbaka till bilköparna, även om bilarna inte luktar lika gott som på tvåtaktstiden.