NEW DELHI Ett regemente på utsmyckade kameler, tiotusentalssoldater i tjusiga huvudbonader,tanks och festivalvagnar byggda somkärnvapenmissiler. Platsen är Rajpath, New Delhisparadgata, och det är Indiens nationaldag.En kvinnlig speaker berättarutförligt om prestanda och räckvidd.Indiens politiska ledning, som sitter på gräddhyllan, och tiotusentals åskådareapplåderar entusiastiskt.Kamelerna och hattarna är förståsbara nostalgisk rekvisita, även om detfortfarande finns kamelpatruller pågränsen mot Pakistan. Istället harIndien, i full färd med att byta ut sin gamla ryska vapenarsenal, de senaste åren seglat upp som en storköpare av det senaste inom vapenteknologi.

Förstapriset i Indiens militära köpfest finns dock kvar: 126 stridsflygplan. Det är Indiens största försvarsorder någonsin och beräknas vara värd omkring 11 miljarder dollar eller 70 miljarder kronor. Det har också flaggats för att ordern kan bli ännu törre på sikt. I princip alla större stridsflygplanstillverkare har inbjudits att lämna offert med deadline i slutet av april, och det är inte konstigt att Saab ochövriga fem är på bettet. För Saab, vars Jas Gripen i dagsläget kommit upp i en nota på över 100 miljarder kronor, skulle en order av det här slaget kunna tysta många av de kritiker som menar att Gripen varit en ekonomisk katastrof för Sverige. Nyligen upprepade Saabs vd Åke Svensson bolagets tidigare bedömning om att sälja 200 stridsflygplan utomlands de närmaste 10–15 åren. 126 plan på ett bräde skulle förstås vara mycket välkommet.

På Saabs nyöppnade kontor i New Delhi är Jan Widerström tydlig med hur mycket Indienaffären skulle

betyda.– Indien är den absolut största affären vi ser på horisonten och skulle löpa 40-50 år framåt, säger han och fortsätter:

– Men det är ett getingbo vi har gett oss in i och det kommer inte att bli enkelt.

När handelsminister Eva Björling,som också ansvarar för svensk vapenexport,i veckan besöker Indien, kommer goda ord för Gripen säkerligen föras fram under möten med indiskaministrar. Likadant var det för någonmånad sedan när USA:s försvarsminister Robert Gates kom på besök.Inte heller för de amerikanska vapenjättarna Lockheed Martin och Boeing är ordern småpotatis. Dessutom har de frostiga relationernamellan Indien och USA de senaste åren börjat töa. USA vill skapa försvarsstrategiska band med det växandeIndien och ligger också på hårt för att Indien ska underteckna ett samarbetsavtal om civil kärnkraft.

Tidigare är det Ryssland som varit Indiens bundsförvant, ett samarbete som går tillbaka till kalla kriget. Nu börjar Indien se sig om efter nya allianser.

– Indiens politiska ledarskap har fått höra av armén att vi måste sprida vår vapenarsenal. Vi kan inte ha för många ägg i den ryska korgen, säger Ashok Mehta, general och tidigare chef för Indiens fredsbevarande styrkor på Sri Lanka.

Nu arbetar han som oberoendeanalytiker i säkerhets- och försvarsfrågor.Vi sitter i plaststolar på gräsmattan till India International Centre,en medlemsklubb för den indiskaakademiska eliten, och Ashok Mehtatror att flygplansaffären till största delen kommer handla om politik.

– Kvalitetsskillnaden är marginell,säger han och tillägger att visst är kostnaden viktig, men ingen tillverkare kan få ner priset så mycket att den kan slå undan benen på övriga tävlande. Om det blir storpolitik som avgör, kan man fråga sig vad Sverige har att komma med jämfört med USA och Ryssland. Den senare tävlar med sitt MIG-plan och de politiska kontakterna mellan Indien och Ryssland är fortfarande täta. På det politiska planet torde också de sista medtävlarna franska Dassault och EADS, som samägs av Spanien, Italien, Tyskland och Storbritannien, komma till korta. Saab har det senaste året lagt mycket krut på Indien. Till flygmässan i Bangalore i fjol flögs tre Gripenplan ner så att indiska piloter skulle få testflyga. Enligt Jan Widerström försöker Saab vända en politisk svaghet till en styrka. En affischkampanj under den senaste vapenmässan i Delhi bar budskapet att Saab är det självständiga valet.

– Varför skulle Indien, på väg att bli en stormakt, vilja vara beroende av

en annan stormakt? Vi pekar på att Sverige, liksom Indien, är alliansfritt och oberoende, säger han.

Indien har sagt att minst hälften av ordervärdet måste återinvesteras i den indiska industrin och särskilt de amerikanska företagen offentliggör nu partnerskap med indiska företag på löpande band. Kunskapsöverföring är en annan nyckelfråga och därför ska bara de första 18 planen tillverkas utomlands och resten på indisk mark.

Krister Edvardson, försvarsattaché på svenska ambassaden i New Delhi, tycker att detta talar till Sveriges fördel.

– För oss är det lättare att överföra teknologi. USA däremot är restriktiva med att lämna ut teknologi och det är inte de modernaste planen som de marknadsför här, säger han. Krister Edvardsons tjänst är ny ochhan var också försvarsattaché i Polen när Sverige försökte sälja in Gripen där. Men att tillsättningen i Indien sammanfaller med förhoppningarna om en Gripenförsäljning, är enligt Krister Edvardson en tillfällighet. I stället framhåller han att det blir allt viktigare för Sverige att förstå Indien som en nyckelspelare i Asien.

När det gäller Sverige, Indien och vapen är förstås Boforsskandalen aldrig långt borta, även om mer än 20 år har gått sedan den briserade. 1986 fick Sverige sin dittills största försvarsorder när Indien beställde kanoner för 8,4 miljarder kronor. Indiens dåvarande premiärminister,Rajiv Gandhi, hade gått till val på att motarbeta korruption. Det blev en skandal av gigantiska mått när det avslöjades att Bofors hade betalat mutor på en kvarts miljard kronor till agenter som stod familjen Gandhi nära. Gandhis Kongressparti förlorade regeringsmakten vid nästa val och Boforshärvan är fortfarande en het inrikespolitisk fråga.

I trädgården på IIC skrattar Ashok Mehta roat åt frågan om han tror att det blir nödvändigt att betala under bordet även denna gång.

– Jag känner inte till något försvarskontrakt där inte mutor förekommit, såvida inte stater har handlat direkt med varandra. Fast förresten, till och med då förekom mutor, säger han och fortsätter:

– Varför skulle en så här stor order vara annorlunda? I slutänden bakas mutor in i totalkostnaden. Det är en uppfattning som styrks av flera personer som SvD talat med, men som vill vara anonyma.

– Ingen affär i Indien kan genomföras utan mutor. Också den här gången kommer man att hitta en väg. Även om inte politikerna själva kan stoppa pengarna i fickan, så kan deras partier göra det, säger en indier med god insyn i försvarsindustrin.

Från svenskt håll säger man sig vara övertygade om att det är rent spel som gäller.

– Indien har tydligt sagt att inga agenter eller mutor får förekomma och försvarsministern är känd som Mr Clean. Den här affären är så synlig. Beslutet tas högt upp med ett litet antal berörda, det minskar riskerna, säger Krister Edvardson.

Flera Gripenaffärer solkas av mutanklagelser. Bland annat har SVT:s Uppdrag Granskning kartlagt stora provisionsutbetalningar i Tjeckien. Saab tillbakavisar detta, men Jan Widerström säger:

– Den uppmärksamhet som har uppstått kring Saab gör att vi står på tårna mer än någonsin. Det får inte förekomma någon typ av misstankar av detta slag i Indien.

Indiska säkerhetsexperter anser attmutor är oundvikliga?

– Det får stå för dem. Jag är så naiv att jag tror att det går att genomföra en affär utan detta.

Men trots att Boforsskandalen är långt ifrån över i Indien, är det få som tror den belastar Saab.

– När jag talar med politiker och folk i flygindustrin är det ingen som associerar Gripen med Bofors. Det där är historia och vi har haft många skandaler med vapenaffärer sedan dess, säger Neelam Mathews, som bevakar Indien för flyg- och försvarstidningen Aviation Week.

Av 100 rupier i finansministerns centralbudget för 2008-2009 går 19 rupier till försvaret. Landets ekonomi har förvisso vuxit starkt det senaste årtiondet, men fattigdomen är fortfarande utbredd. Kanske kan man tycka att miljarderna till stridsflygplan behövs bättre på annat håll, men i Indien är försvarsutgifterna ingen större fråga för debatt. Istället konstateras det att landets grannar inte hör till de lugnare slaget med Pakistan, Afghanistan och Nepal norröver, Bangladesh i öst och Sri Lanka i söder. Utöver detta tillkommer en olöst gränsdispyt med Kina och egna oroligheter i flera delstater.

1998 provsprängde Indien kärnvapen.Samtidigt var relationerna mellan Indien och Pakistan mycket spända.Oron för ett krig mellan de två kärnvapennationerna var stor och mellan 1998 och 2002 gav Institutet för Strategiska Produkter, den myndighet som överser Sveriges vapenexport, inga nya exporttillstånd till Indien.Sedan dess har exporten tagit fart och Saab har fått grönt ljus från ISP för att lämna in sin offert. Skulle Saab få kontraktet kommer ärendet upp på bordet igen. Det väntas dock dröja länge innan något beslut tas. På ambassaden i New Delhi går Krister Edvardsons förordnandeut 2011.

– Jag tror inte affären kommer attvara klar innan jag åker hem, säger han.