I Volvos fall finns de omkring 30000 bilarna utspridda över världen hos egna och fristående återförsäljare. Tvärs över gatan och på grann-tomten finns konkurrenter som sitter i precis samma situation: På gården står färdiga bilar, som var och en är värd upp emot en miljon kronor, kostnader för personal och lokaler, men ytterst få kunder.

Den bilförsäljare är inte född som då inte är frestad att sänka priserna för att klara sitt eget resultat.

Börjar företaget rea ut sitt lager tvingas de andra att följa med och snart har prisbilden eroderat. Och en kraschad prisstruktur tar det många år att bygga upp igen. Därför är det så viktigt för Volvo och de andra tillverkarna att hålla återförsäljarna i strama tyglar så länge som krisen varar.

Samtidigt måste tillverkarna hålla noggrann uppsikt på vad konkurrenterna tar sig till och hur återförsäljarna mår.

När konjunkturmörkret föll över bilindustrin tidigt i höstas togs samtliga bedömare på sängen av både hur snabbt det blev svart och hur tvärt stoppet blev. Bokstavligen över en natt sjönk nyförsäljningen från en hög nivå till nära noll och redan tecknade order annullerades. På huvudkontoren plockade man fram de röda pärmarna med ordet KRIS på.

Under den första fliken i krispärmen hittar man rubrikerna ”Håll koll på kassaflödet”, ”Minska lagernivåerna” och ”Se upp med likviditeten” – samt ”Varsla”. För många industriföretag var det en abrupt omställning från en lång tid med höga försäljningsvolymer och bra vinster.

För Volvos del har det mera varit en fråga om att ordna kön och hålla kunderna på gott humör tills dess man kunde leverera. För bara ett år sedan beställde åkarna bilar som de inte visste hur de skulle se ut, vad de skulle kosta eller när de kunde levereras.

Idag är situationen den rakt motsatta. Krisen har drabbat alla i transportbranschen, från åkarna som inte kan låna till sina nya fordon eller inte har körningar eftersom deras beställare går på lågvarv, till lastbilstillverkarna som inte kan sälja sina bilar.

De biltillverkare och de återförsäljare som har den starkaste balansräkningen eller den mest solventa ägaren vinner. Även om Volvo idag inte har ordet nyemission i sin vokabulär, utan hävdar att finansieringen är ordnad för överskådlig tid, finns det anledning att påminna om den senaste kvartalsrapporten som visade att

16 miljarder kronor rann ut ur företaget bara under det första kvartalet i år.

Att bli av med lagret skulle återföra åtskilliga miljarder till Volvos kassa och är därför det viktigaste koncernchefen Leif Johansson har att göra nu.