ANALYS | Underleverantörerna faller

Att just Plastal blev det första större svenska företaget som gick omkull i fordonskrisen är knappast en slump. När lågkonjunkturen slår till med full kraft är riskkapitalets skuldtyngda företag de mest sårbara, som halta gaseller i utkanten av en jagad flock.

När undertecknad fick tag på Nordic Capitals grundare och frontfigur Robert Andreen förra veckan var det dock inte en särskilt stressad man i luren. Trots att han just valts in i Plastals styrelse hänvisade han alla detaljfrågor till kollegor eller till ledningen. Det finansiella läget var ”business as usual”, enligt Andreen.

Mindre än en vecka senare möts bolagets 6000 anställda av beskedet om konkurs. Men så är också ett visst mått av arrogans något som kännetecknat riskkapitalbranschen, vars affärsmodell att med hjälp av hög belåning köpa, omstrukturera och sälja vidare gjort dess direktörer superrika.

På Nordic Capital deklarerade tolv partner för inkomster på sammanlagt över 700 miljoner kronor bara under 2007.

Under de goda tiderna kunde riskkapitalbolagen låna upp till 70–80 procent av köpeskillingen när de köpte företag. De förvärvade bolagen har fått bära skuldbördan och de skyhöga räntekostnaderna. När konjunkturen rasar har modellen slagit igen som en rävsax och skulderna hotar att knäcka bolagen. Fler riskkapitalägda företag kan gå under.

Badrumstillverkaren Sanitec, som ägs av Wallenbergs EQT, har ställt in sina räntebetalningar och förhandlar med bankerna. EQT har även problem i pappersmasseföretaget Munksjö och i restaurangoperatören SSP. Konkurrenten Altor äger flera företag i utsatta branscher, som byggmaterialföretaget Byggmax och båt- tillverkaren Nimbus Boats.

Nordic Capital har förlorat 1,5 miljarder kronor på Plastal och kunde eller ville alltså inte skjuta till ytterligare kapital utöver den kvarts miljard som tillfördes i januari. Istället söktes pengar från staten i form av undsättningslån.

Att Nordic Capital inte satsade mer pengar för att rädda Plastal är inte konstigt. Riskkapitalbolagen bedriver sina affärer genom fonder som investerar i flera företag. Om fonden är fullinvesterad finns helt enkelt inga nya pengar att plocka fram. Modellen bygger inte på att äga bolag långsiktigt.

Nu kommer riskkapitalbolagens utsagor om att de är ansvarsfulla ägare att synas.

Smällen i Plastal slår mot investerarna som till stor del är svenska och utländska pensionsförvaltare. Nordic Capital äger Plastal via fonden Nordic Capital V. Bland dem som satsat pengar finns tillexempel Andra AP-fonden som investerat 435 miljoner. En annan av Nordic Capitals fonder tvingades nyligen skriva ned sin investering i takboxtillverkaren Thule med 3,5 miljarder kronor. Där har Andra och Sjätte AP-fonden satsat sammanlagt över 1 miljard. Totalt har fem stora AP-fonder gjort åtaganden att investera sammanlagt 50 miljarder kronor i olika riskkapitalfonder.

Riskkapitalets kris slår också mot bankerna som villigt lånat ut pengar till företagsköpen. Handelsbanken riskerar 2,1 miljarder i Plastal. Sammanlagt har de fyra storbankerna lånat ut bortåt 150 miljarder till riskkapitalbolag. Delstatliga Nordea är störst med 85 miljarder. Förlusterna hotar att bli stora.

Riskkapitalkraschen kommer dock inte som en blixt från klar himmel. Det är en bubbla som det varnats för i flera år. Hittills har dock riskkapitalisterna tystat sina kritiker. Men krisen har redan medfört krav på hårdare regleringar av branschen. De lär knappast minska nu.