I det ljusa hörnrummet på Storgatan 5 i Stockholm, med grönskande utsikt över Hedvig Eleonora kyrka, har alla tavlor inte hunnit spikas upp. Men avskedsgåvan från Saab har fått en hedersplats, en målning med två flygplan, B17 och Gripen.

– Konstnärligt betraktad är det kanske inte något min fru skulle vilja ha i sovrummet, säger Åke Svensson och skrattar. Men här kan den väl passa?

Påtagligt stolt berättar han om B17, Saabs första egenutvecklade plan: ”Det är väldigt klumpigt på marken, men uppe i luften flyger det så himla fint, lite som den fula ankungen. Jag har fått flyga med i båda planen, det var en otrolig upplevelse.”

Saab i Linköping var Åke Svenssons första arbetsplats som nyutexaminerad civilingenjör och där blev han kvar. Han beskriver karriärvägen upp till posten som koncernchef som ”en otrolig tur”.

– Varje gång jag funderade på att göra något annat fanns det alltid ett nytt spännande jobb på Saab.

Nu har han ändå rört på sig och tillträdde den 1 september som vd för Teknikföretagen, en storspelare på arbetsmarknaden. De 3 500 medlemsföretagen har runt 300 000 anställda. Ett steg som han säger väcker lite blandade känslor.

– Nu känns det bara positivt, men det har varit lite vemodigt också att lämna verksamheten och alla arbetskamrater. Det finns en sådan värme på Saab. Men det gör det här också, det har jag redan märkt, lägger han snabbt till.

Vid sidan av rollen som arbetsgivare ser han industrins långsiktiga konkurrenskraft som den stora frågan för Teknikföretagen. Svensk industri kan ha en ljus framtid, men det kommer inte automatiskt, betonar Åke Svensson.

– Konkurrensen är stenhård. Vi måste förstå hur konkurrensutsatta vi är, säger han.

De växande ekonomierna i Asien med Kina och Indien i spetsen flåsar oss i nacken.

– De är nu i den fas som vi var efter andra världskriget. Infrastrukturen på alla områden byggs ut, med staten som stor kund. Det driver utvecklingen av industriella frågor och forskningen. Och de gör enorma satsningar. Det kan jag oroa mig lite över.

Så var ligger vår chans?

– Vi kan aldrig bli fler än kineserna, den planhalvan kan vi inte konkurrera på. Men vi kan se till att korsbefrukta mellan olika sektorer, dra nytta av vår relativa litenhet. Där kanske Teknikföretagen kan spela en roll. Jag tror att det handlar om att koppla ihop innovationskulturer från olika sektorer och skapa förutsättningar för nya uppfinningar. Det tar oss till nästa produktgeneration och där kan vi vara världsledande.

Finanskrisen 2008 utlöste ett aldrig tidigare skådat efterfrågeras för industrin, som stod för merparten av de 100 000 jobb som krisen sopade bort. Nu är återhämtningen tydlig, även om Åke Svensson påpekar att det är för tidigt att blåsa faran över.

Han ger facken en eloge för att krisen inte blev djupare.

– IF Metall gjorde ett fantastiskt arbete med krisavtalen. De var en av de absoluta nycklarna till att det här gick så pass bra som det gjorde.

Håller du med IF Metall om att deras medlemmar fick ta hela smällen, med sänkt arbetstid och lön?

– De tog ett väldigt stort ansvar, tillsammans med arbetsgivarna. Det fanns en förtroendefull samverkan mellan oss. Vi hade ett gemensamt intresse för att företagen skulle klara sig. Annars hade ingen haft något jobb.

Vill ni permanenta krisavtalen?

– Kris ska det väl inte alltid vara, så det handlar inte om krisavtal. Men en väldigt handfast läxa är att företagen måste vara väldigt flexibla både uppåt och nedåt. Vi behöver diskutera med de fackliga organisationer vilka tänkbara modeller det finns. Det handlar om att ha samma fördel som i krisavtalen och ändå ha en trygghet i systemet.

Teknikföretagen chockade i våras alla parter på arbetsmarknaden, inklusive övriga arbetsgivare inom industrin, med att säga upp Industriavtalet.

– Vi sade upp det eftersom det inte följdes som det var tänkt. Det är rimligt att löneläget i den konkurrensutsatta industrins är löneledande. Men det har allt mer blivit en bottenplatta för andra, säger Åke Svensson.

Hur ska fortsättningen se ut?

– Nästa avtalsrörelse drar igång till våren och innan dess behöver vi bli överens med de fackliga organisationerna om hur förhandlingarna ska gå till. Så jag föreställer mig att vi måste börja de diskussionerna i höst.

På Saab var det i första hand forskning och utveckling som engagerade Åke Svensson.

– Jag har mycket att lära i arbetsgivarfrågorna, säger han utan omsvep. Men det finns väldigt duktiga och kunniga människor här, som jag kan lära mig av.