Perspektiv | SAS

Ingenting pekar på en ljusare framtid för det blödande bolaget som pressas både av lågkonjunkturen, en rad interna problem och av konkurrensen från lågkostnadsbolagen på Europamarknaden.

När näringsminister Maud Olofsson antyder att SAS kan bli ett ”konkurrenskraftigt bolag” är det lätt att misstänka att hon har blandat ihop orden. För snarare är det en ”konkurrensutsatt marknad” som varit en vanligt förekommande beskrivning om var SAS befinner sig.

Trafiksiffrorna visar att svenska företag struntar i om de flyger med SAS, bara det är billigt och bekvämt. Och det har SAS inte kunnat leverera.

Men svenska staten har bestämt sig. Man ska delta i nyemissionen genom att skjuta till ytterligare 1,1 miljard kronor. Våren 2009 pumpade staten, som huvudägare i SAS, in drygt 1,3 miljarder. Redan då antydde Maud Olofsson att det gjordes med en viss motvilja.

Och så sent som i december var hon ännu tydligare: Skattebetalarna är inte beredda att skjuta till mer pengar till SAS. Uttalandet var lätt att förstå.

Men när det nu än en gång handlar om liv eller död för SAS har regeringen bytt åsikt. Det verkar få kosta vad det kosta vill men förlustmaskinen SAS ska hållas under vingarna till varje pris.

Och istället för att peka på svårigheterna i bolaget och branschen – som till och med bolagets vd Mats Jansson inte kan undgå att göra – försöker Maud Olofsson få det att låta som en bra investering för svenska skattebetalare.

– Vår bedömning är att planen är en förutsättning för att skapa ett konkurrenskraftigt SAS och ge svenska skattebetalare en marknadsmässig avkastning på det investerade kapitalet, var orden från Maud Olofsson i ett pressmeddelande som skickades ut igår morse.

Vad hon grundar den analysen, ”en marknadsmässig avkastning”, på är svårt att veta. Men säkert är att hon inte har sneglat i backspegeln utan väljer att blunda för historisk statistik.

Statens satsning i SAS har varit en katastrof för de svenska skattebetalarna så här långt. På 20 år har statens aktieinnehav tappat tre fjärdedelar av sitt värde. Om pengarna istället hade placerats som börsindex hade de växt till 120 miljarder kronor, enligt SvD Näringslivs beräkning.

Dessutom skriver näringsministern i sitt pressmeddelande att SAS kan bli en ”tillgång för industrin och jobben i Sverige”.

Det, om något, låter som en innehållslös politikerklyscha. För hur ska ett bolag som inte ens kan stå på egna ben börja generera arbetstillfällen till andra?