SAS betedde sig länge som en distingerad ägare till en herrekipering som tiden kört ifrån. I den eleganta butiken erbjöds skräddarsydda produkter för det rika affärsfolket.

Men plötsligt dök Dressman upp och erbjöd tre fullt funktionella skjortor till priset av en. På samma sätt dumpade Ryanair, Easyjet och Norwegian biljettpriserna och alla småsnåla svenskar blev som galna.

Men den grånade SAS-herren stod kvar i butiksdörren och rynkade på näsan. Och han hånskrattade så länge att han inte insåg vem som var förloraren i den nya verkligheten där en flygresa blivit lika oglamorös som att åka buss.

Länge höll sig också SAS för fint för att gå i clinch med lågprisaktörerna. Deras ständiga skämt på flygjättens bekostnad fick stå obesvarade.

–Förlåt att jag är sen. Jag flög SAS, var Ryanair-chefens Michael O’Learys standardreplik när han jäktade in på presskonferenserna i Stockholm.

Men sedan en tid tillbaka ger SAS svar på tal. Just nu kör bolaget en påkostad reklamkampanj där man lovar ”ärliga priser” i kontrast mot Ryanair som ju till och med öppnat för att ta betalt för toalettbesöken ombord.

Irländarna svarade med att bjuda SAS-ledningen på gratisbiljetter. Kommunikationsdirektör Claus Sonberg flög med Ryanair till London bara för att bevisa att konkurrenten är ”världsmästare i dolda avgifter”. Biljetten betalade han dock själv. SAS har till och med gjort en opinionsundersökning för att se vem allmänheten uppfattar som vinnare i bråket. 45 procent av svenskarna instämde i deras lite försåtliga påstående: ”Ryanair är inte så billiga som de påstår”.

Ordkriget är dock bara en bisak i kampen om passagerarna. Nya trafiksiffror visar att SAS fortsätter att tappa mark. Bolaget transporterade 11 procent färre passagerare i oktober jämfört med ökningar på 25 procent för Norwegian och 15 för Ryanair. Den nytända stjärnan Norwegian har kunnat fokusera på att plocka de lönsamma russinen ur linjekakan. SAS däremot skådar inåt och tyngs av interna stridigheter.

I den rådande krisen har den politiskt laddade landskampen mellan Sverige, Danmark och Norge utvecklats till en infekterad nationell strid. Arga svenskar vill inte gå med på fler osthyvelbesparingar eftersom man tycker att det gynnar de överbetalda danskarna.

–Varför ska de med sämre avtal i praktiken betala för dem med bättre avtal? skrev en SAS-anställd i ett av alla upprörda brev som cirkulerar.

Men på en punkt har kraftuttrycken dämpats. I augusti var Mats Jansson stenhård i sina omdömen om bolagets 39 fackföreningar och liknade deras inställning vid en ”Berlinmur”. I torsdags var personalen återigen ”fantastisk” och ”varmt kaffe” står nu på om piloterna vill komma tillbaka till förhandlingsbordet.

Kanske börjar SAS så sakteliga lägga energin där den bäst behövs – på att locka nya kunder.