För John Lundin, göteborgare och grundare av JT Lundin Industry Invest, är det pågående hemligstämplade projektet kulmen på tio år av båtbyggande i Indonesien.

Under överinseende av indonesiska militärer bakom en spegelglasvägg i den stora fabrikshallen växer nu det specialdesignade 63 meter långa missilfartyget fram.

Det är en trimaran och den största flerskrovsbåt som har byggts i kolfiberteknik. Vapensystem (bland annat kinesiska missiler) byggs liksom allt annat innanför skrovet, som är i plattor vilka reflekterar radarsignaler. Fartygets design gör att det inte behöver gå upp och ned på vågorna utan skär rakt igenom.

– Det här är Formel 1-racingteknik för båtar. Fartyget är extremt ovanligt och blir en väckarklocka för amerikanerna när vi sätter det i vattnet. Och jag älskar att vara med och utveckla projektet, det mest spännande jag varit med om, säger Simon Miller, rutinerad båtbyggare från Nya Zeeland, som tidigare bland annat stått på den ryske dollarmiljardären Roman Abramovitjs lönelista för byggandet av världens dyraste lyxyacht Eclipse.

John Lundin tittar upp mot spegelväggen och de för oss osynliga militärerna när vi går in i hallen där ett tjugotal arbetare jobbar med detaljer på skrovet.

– Jag vet inte vad militären säger om ni tar fram kameran, men det får vi se, säger John och gör ingenting för att dölja stoltheten över sitt båtvarv på västra Java och det han redan har hunnit skapa.

John Lundin är uppfödd med båtar. Pappa Allan grundade Swedeship som bland annat drev Gotlandsvarvet och Djupviks varv. Swedeship var efter den svenska varvskrisen Sveriges största privata varv.

– Jag kom hit första gången i mitten av 1990-talet. Vi hade sålt två färjor till Indonesien och jag skulle representera vårt företag och följa upp kontrakten. Dessutom ville far att jag skulle se om det fanns potential för vår verksamhet i landet, han drömde om att bygga ett båtvarv här, säger John Lundin, som förutom att inse de goda förutsättningarna för ett båtvarv också hittade sin blivande hustru Lizza.

Johns far gick bort i cancer 1996 och Swedeship såldes något år senare. Men familjedrömmen om ett båtvarv i Indonesien infriades av John även om han inte gick rakt på för att infria sina förhoppningar.

– Det är svårt att starta företag i Indonesien och jag kände att det var ett alltför stort steg att börja med båtvarv. Därför startade jag och Lizza en möbelindustri. Det viktigaste var att komma i gång med någonting, lära sig affärssystemet här själv och inte bara bli beroende av advokater och konsulter. Det är oftast en tillfällig lösning där jag tror att många stora utländska företag gör fel, säger John Lundin.

– Men språket är inte det svåraste här utan det är kulturen som verkligen skiljer sig mycket från Sverige.

Efter fyra års möbeltillverkning med export av teakmöbler till Sverige och tre andra europeiska länder, kände sig John mogen att ta det efterlängtade steget till ett nytt eget båtvarv. Lizza blev snabbt en nyckelfigur i företaget, som bildades 2003. Hennes far var officer, kontakterna med militären fanns alltså redan. Nu är det hon som sköter marknadsföringen och tar de för verksamheten nödvändiga politiska kontakterna.

Miljön är också på många sätt idealisk: lönekostnaderna för en patrullbåt liknande den svenska Stridsbåt 90 – som Swedeship byggde hälften av och nu är amfibiebataljonens viktigaste transportbåt – är 10 procent i Indonesien jämfört med 50 procent i Sverige. Och behovet är enormt.

Indonesien är med 17 500 öar, varav en tredjedel är bebodda, världens största örike och sträcker sig från Thailand till Australien.

– Staten beräknar att det tjuvfiskas på indonesiskt vatten för omkring 2 miljarder dollar årligen och det förs också illegalt ut mängder av timmer på båtar. Det här är ett land som tjänar ekonomiskt på sina patrullbåtar, säger John Lundin.