TILL SIST | Martin Jönsson

Vi fick direktreklam från Sveriges Television i brevlådan i torsdags. Eller nåja: det stod Lindex på framsidan, men reklamerbjudandet hade två tydliga logotyper som avsändare: både SVT och Lindex. Det public service-bolaget och klädjätten ville sälja var en småbarnskollektion med tryck från ”Fem myror är fler än fyra elefanter”.

Public service i modebranschen? Det är inget nytt, i och för sig: tröjor med elefant- och draktryck har länge varit tall salu i SVT:s egen butik på nätet – och i leksaksaffärerna finns både Bolibompadrakar och Fem myror-spel.

Det är heller inget otillåtet. Det hela räknas som sidoverksamhet, jämförbar med dvd-försäljningen, och tillåts enligt politikerna, så länge det inte belastar bolagets budget utan till och med drar in sisådär 6–7 miljoner om året.

Men att bilda allians med en stor kläd-kedja i reklamutskick är onekligen en aning märkligt i nuvarande läge. Eller för att tala klarspråk: osedvanligt dålig tajming.

För det första var det bara några månader sedan SVT rullade ut en stor kampanj i de egna kanalerna där de värnade vikten av att inte utsätta barnen för reklam i tv. Det var en av de saker som särskiljde den ”fria televisionen” i SVT, hävdade Eva Hamilton.

Men försök förklara skillnaden mellan en reklambroschyr för ”fria” Fem myror-tröjor och en för ”kommersiella” Svamp-Bob Fyrkant-linnen för en femåring. Jag är inte ens säker på att jag förstår den och jag är ändå 44.

För det andra är frågan om finansiering av public service väldigt het just nu. Utspelen om SVT:s sponsring och sidoaktiviteter har duggat tätt hela våren, Riksrevisionen håller på med en granskning av verksamheten, det debatteras om huruvida andra tv-företag ska kunna få del av licensmedlen – och om mindre än tre månader kommer Rose-Marie Frebrans utredning om SVT, där de olika formerna av finansiering av public service lär tillhöra huvudfrågorna.

Det finns också en bredare dimension på det hela, eftersom de olika public serviceföretagen i Europa just nu går åt olika håll i den här frågan: en del blir mer affärsmässiga, för att rädda ekonomin (BBC, DR, NRK med flera), medan andra (Frankrike) kan komma att kasta ut alla sidointäkter.

Att i det läget profilera sig som icke-kommersiell men göra kommersiella lanseringar är helt enkelt inte särskilt smart. Även om klädförsäljningen i sig inte är ondskefull: för mig får gärna Fem myror-elefanten bli högsta mode för ännu en generation, eftersom den symboliserar något av det bästa hos public service genom alla tider.

Men nu blir elefanten ofrånkomligen politik.