TILL SIST | Martin Jönsson

Tvisten mellan Eriksson/Sjöman och TV4 är inne på sitt sjätte år och når nu högsta rättsliga instans. Det började när TV4 sommaren 2002 visade Vilgot Sjömans drama ”Alfred” och Claes Erikssons börskomedi ”Hajen som visste för mycket”.

De båda filmerna bröts två respektive tre gånger, för elva respektive 15 minuters reklam – för allt från Pripps Blå och Bingolotto till en Tomas Ledin-cd , dambindor och medicin mot magkatarr.

Eriksson/Sjöman stämde TV4 för att ha kränkt deras upphovsrätt, påeldade av bland andra Ingmar Bergman – och har, överraskande för många, vunnit i två instanser. Jag stod precis bakom dem i Stockholms tingsrätt när de hämtade ut domen i målet 2004 och hörde hur en för-vånad Claes Eriksson mumlade ”Det ser ut som att vi vann”. Vilgot torkade en tår och sade, med en klump i halsen, ”Fantastiskt”.

När domen i hovrätten meddelades våren 2006 var Sjöman död och Eriksson knöt näven extra hårt. Även där fick de rätt: domstolen slog fast att det gjorts en kränkande ändring i filmerna och att reklampauserna i något fall gjort att regissörernas eftersökta dramaturgiska effekt har suddats ut.

De båda regissörernas envetna slagsmål mot tv-jätten har blivit en stor symbolfråga i filmkretsar. Alla cineaster och filmmakare som ondgjort sig över sönderhackandet av långfilmer i tv-rutan har applåderat utslagen i domstolarna och gjort storvulna uttalanden om vilken betydelse detta får i kampen mot kommersialiseringen. Men även om Eriksson/Sjöman vinner även i HD är den principiella betydelsen snudd på obefintlig.

Det domarna tydligt klargjort är att detta är en fråga om avtalsbrott, inget annat.

Reklamavbrotten gjordes enligt lagens alla regler. Men domstolarna har valt att tro på att regissörerna inte varit medvetna om att deras filmer sålts till en kommersiell kanal – och bedömer det hela därför som att TV4 agerat utan tillstånd.

Sett till frågan om reklamavbrott är därför HD:s utslag ointressant. Regissörernas kamp har inte haft den minsta betydelse för reklamkanalernas möjlighet att lägga in reklampauser. Snarare har utvecklingen gått åt andra hållet.

Sedan förra domen föll har lagen i Sverige ändrats, så att TV4 nu får sända mer reklam än någonsin tidigare, med tolv minuters avbrott per timme. Om ”Hajen som visste för mycket” skulle visas i dag skulle den därför sannolikt brutits för upp mot 20 minuters reklam.

Till ironin hör också att det lagen inte kunnat göra något åt håller marknaden nu på att ordna på egen hand. Med on demand-tjänster och hårddisk-dvd:er som spolar förbi reklamen har det aldrig varit så lätt att se reklamfritt som nu. Utan dyra rättsprocesser.